Piriformissyndromet

Bakgrund

• En kompression av nervus ischiadus genom musculus piriformis vilket ger diffusa smärtor i gluteal- och benregionen inklusive ljumsken. Ibland samtidig instabilitetskänsla.
• Vanligt tillstånd bland vältränade individer, med mycket muskulatur som dock är dåligt stretchad.
• Kontroversiell diagnos. Uteslutningsdiagnos.

Epidemiologi

• Betydligt vanligare hos kvinnor än hos män.
• Finns siffror presenterade på att tillståndet föreligger hos 0,6 % till 6 % av alla fall med ischias.
• Prevalens beräknas till 17 % hos kroniska ryggradssmärtor.

Etiologi och patogenes

• Det råder ingen allmän enighet kring etiologi och patofysiologi.
• Piriformissyndromet kan vara sekundärt till inflammation efter glutealt trauma (hematom) eller spasm, men även andra, mer ovanliga orsaker till nervinklämning förekommer.

ICD-10

• G57.0 Lesion av nervus ischiadicus
• M54.3 Ischias
• M76.0 Gluteal tendinit
• M79.1 Myalgi
• M79.2 Icke specificerad neuralgi och neurit

Anamnes

• Ta reda på:
  • Tidigare trauma i regionen
  • Lokalisering av smärtan
  • Smärtprovokation

Kliniska fynd

• Finns inget tydligt fynd som identifierar tillståndet, men en god klinisk undersökning kan utesluta andra tänkbara diagnoser.

Utredning av piriformissyndromet

• Bildgivande undersökningar som DT och MRT kan vara aktuellt för att utesluta differentialdiagnoser.
• Diagnostisk injektion kan vara ett steg att komma närmare diagnosen.

Differentialdiagnoser

• Låga ryggsmärtor.
• Ischias.
• Hamstringsskada.
• Spondylolys och/eller spondylolistes.
• Andra nervinklämningssyndrom i höftområdet.
• Spinalstenos.
• Tumör, hematom eller abscess som klämmer på nervstrukturen.

Behandling av piriformissyndromet

• Målet är att patienten ska bli av med besvären.
• Avlastning.
• Idrottsutövare behöver justera träningsupplägget:
  • Minska på intensiv styrketräning
• Frekvent stretchning av m. piriformis.
• Eventuellt NSAID-preparat tidigt i förloppet.
• Fysioterapi är effektivt i en majoritet av fallen.

Egenbehandling

• Undgå aktiviteter som provocerar tillståndet.

Läkemedelsbehandling

• Eventuellt NSAID initialt.
• Injektionsbehandling vid envisa fall:
  • Kräver kunskaper om denna typ av behandling, bör ske i sekundärvården
  • Injektionen sker i troggerpunkter, antingen med lokalansestesi eller med tilläg av botulinumtoxin
  • Kortikosteroidinjektioner verkar inte ha effekt

Annan behandling

• Fysioterapi:
  • Värme, ultraljud, töjningar, massage
  • Behandling av triggerpunkter
• Manipulationsbehandling:
  • Kan vara ett alternativ
• Kirurgi:
  • Kan vara aktuellt i undantagsfall hos utvalda grupper

Prognos

• Vanligtvis god och recidiv är ovanligt.