Hetsätningsstörning

Bakgrund

• Hetsätningsstörning karakteriseras av frekventa och återkommande episoder av hetsätning (≥1 gång/vecka under ≥3 månader):
  • En hetsätningsepisod är en specifik tidpunkt då personen förlorar kontrollen över ätandet och äter markant mer eller annorlunda än vanligt, samt känner sig oförmögen att sluta äta eller begränsa typen eller mängden av mat som äts.
• Hetsätning upplevs som mycket ångestfyllt och är ofta åtföljt av negativa känslor som skuld och skam.
• Till skillnad från bulimia nervosa åtföljs inte hetsätningsepisoderna av olämpliga kompensatoriska beteenden i syfte att inte gå upp i vikt, såsom självframkallade kräkningar, missbruk av laxermedel eller lavemang eller överdriven fysisk träning.

Epidemiologi

• Cirka 2 % av befolkningen har hetsätningsstörning. Tillståndet förekommer främst hos vuxna, och upp till 25 % är män.

Etiologi och patogenes

• Förlusten av kontroll över matintaget, hetsätningen, har ansetts som ett försök att hantera stress och emotionella problem.
• Det patologiska med tillståndet är själva ätbeteendet, utlösande psykologiska motiv och förlust av kontroll samt konsekvenser som övervikt.

ICD-10

• F50.8 Andra specificerade ätstörningar

Anamnes

Typiska symtom

• Frekvent hetsätning då personen tappar kontroll över matintaget. Ofta intas mat som är rik på fett och kolhydrater.
• Ofta ett samband med övervikt.
• Självframkallade kräkningar eller missbruk av laxermedel förekommer inte.
• Personer med hetsätningssyndrom tänker mycket på mat och vikt. De mår ofta psykiskt dåligt, med känslor av misslyckande, äckel, skam och nedstämdhet.

Anamnesupptagning

• Hetsätning, äter patienten:
  • Mycket fortare än normalt?
  • Så mycket att det uppstår en obehaglig mättnadskänsla?
  • Stora mängder mat utan att känna sig fysiskt hungrig?
  • Ensam på grund av skamkänslor för att äta så mycket?
  • Hur mår patienten efter hetsätning?
• Kompensatoriska beteenden?
  • Kräkningar, laxermedel?
• Fysisk aktivitet?
• Hur har utvecklingen av vikt och kost varit hittills i livet?
• Vad är patientens förhållande till kroppsvikt och kroppsform?
• Hur är självbilden?
• Finns andra psykiatriska problem eller sjukdomar?

Kliniska fynd

• Eventuellt övervikt.
• Eventuellt depressiva symtom.

Differentialdiagnoser

• Bulimia nervosa.
• Vanlig övervikt och fetma.

Behandling av hetsätningssyndrom

• Det är viktigt att normalisera ätbeteendet för att minska hetsätandet:
  • Inarbeta regelbundna matvanor enligt tallriksmodellen
• Behandling med KBT är förstahandsvalet.
• IPT har också dokumenterats som en effektiv behandlingsmetod, men effekten kommer senare än med KBT.
• Även dialektisk beteendeterapi (DBT) är ett behandlingsalternativ.
• KBT i självhjälps­format har också visat sig minska hetsätning.
• Beteendeorienterad behandling för viktminskning kan också vara gynnsam, men det verkar vara en mindre effektiv metod jämfört med KBT och IPT.
• Det finns evidens för att fluoxetin 60 mg eller lisdexamfetamin, leder till att hetsätningen antingen upphör eller minskar:
  • Läkemedel ges vid psykiatrisk samsjuklighet
  • När läkemedel sätts ut är det stor risk att hetsätningarna återkommer
• Vid fastställd Adhd kan behandling med centralstimulantia prövas och utvärderas även mot ätstörningssymtomen.

Komplikationer

• Övervikt, hypertoni och diabetes.

Prognos

• Hög spontan remissionsfrekvens tycks förekomma – åtminstone på kort sikt.
• Typiskt uppvisar patienterna en anamnes med långvarig tendens till hetsätning, i synnerhet under perioder med stress, men många berättar även om långa perioder då de inte hetsäter alls.

Källor

• Smink FR, van Hoeken D, Hoek, HW. Epidemiology of eating disorders: incidence, prevalence and mortality rates. Curr Psychiatry Rep, 14(4), 406−414. 
• Ätstörningar, kliniska riktlinjer för utredning och behandling. Svenska psykiatriska föreningen (SPF) 2015.
• SBU utvärderar. Behandling av hetsätningsstörning. Rapport 248/2016.
• Linardon J, Wade TD, de la Piedad Garcia X, Brennan L. The efficacy of cognitive-behavioral therapy for eating disorders: A systematic review and meta-analysis. J Consult Clin Psychol. 2017 Nov;85(11):1080-1094.