Fråga efter symtom på hypogonadism hos män med depressiva besvär

I NetdoktorPro:s fortbildningskurs om hypogonadism får man följa ett patientfall i fem delar, med kontrollfrågor följt av ett kortare resonemang kring de olika svarsalternativen. Så här långt har närmare 450 sjukvårdspersonal, varav över 300 läkare, genomfört kursen. Majoriteten angav allmänmedicin som sin specialitet. Den generella uppfattningen bland deltagarna är att män med hypogonadism är svåra att diagnostisera. En av förklaringarna kan vara att de diagnostiska kriterierna för testosteronbrist är ganska diffusa, menar Mats Holmberg, androlog och endokrinolog på specialenheten ANOVA vid Karolinska Universitetssjukhuset.

“En gammal felaktig föreställning”

I början av patientfallet får man ta ställning till vilken diagnos anamnesen talar för och majoriteten har då angivit depression, trots att det det är fler differentialdiagnoser att ta hänsyn till. Detta är dock inget som förvånar Mats Holmberg.

– Depression är en mycket vanlig diagnos, jag tror det är förklaringen. Dessutom är det en symtomdiagnos till skillnad från till exempel en hypotyreosdiagnos (som är en annan differentialdiagnos) som ställs med hjälp av labprover. De diagnostiska kriterierna för testosteronbrist är dessutom ganska diffusa så jag har full förståelse för att många tänker på depression i första hand.

Samtidigt är det väsentligt att få rätt diagnos eftersom obehandlad hypogonadism leder till försämrad livskvaliteten med bland annat nedstämdhet, sömnbesvär, impotens, minskad sexlust och minskad muskelmassa.

Något som däremot förvånande Mats Holmberg är att så många fortfarande tror att testosteronbehandling ökar risken för att få prostatacancer.

– Det är en gammal, felaktig föreställning.

Då ska man remittera vidare

I den uppföljande enkäten får deltagarna svara på om man har remitterat någon patient med symtomgivande testosteronbrist och i så fall till vilken specialist.

Majoriteten uppgav att de inte har remitterat vidare någon patient med testosteronbrist eller misstänkt hypogonadism, trots att de årligen träffar dessa patienter. NetdoktorPro frågar Mats Holmberg om hur han tycker man bör resonera och när man bör remittera vidare.

– Svår fråga då det beror på hur erfarna allmänläkaren är som hanterar patienten. Men alla patienter med låga LH- och FSH-nivåer bör remitteras vidare. Jag skulle också säga att patienter med lågt testosteron och stegrade gonadotropiner ska remitteras. Plus alla andra med komplicerande faktorer.

Feedback från kollegor som deltagit

Över 80 procent av deltagarna anser att fortbildningen om hypogonadism kommer att vara till nytta i sin kliniska vardag. Deltagarna får även svara på om de kommer att hantera dessa patienter annorlunda framöver och isåfall på vilket sätt. Här är några av de kommentarer som kommit in från läkare som deltagit.

“Ja eftersom kunskapen ökat.”

“Ta rätt prover och bedöma testosteronnivåerna. Kolla differentialdiagnoserna. Eftersom seniora män ofta tiger och lider kan man börja ta upp frågor om potens etc”

“Oftare kontrollera testosteron/efterfråga symtom på hypogonadism på män med depressiva besvär”

“Mycket värdefull utbildning, väl använd tid”

“Mkt pedagogisk utbildning med "lagom" kunskapsnivå för allmänläkare. Tack!”

Vi på NetdoktorPro tackar för den feedback vi fått in och vill nu fortsätta sprida aktuell kunskap om hypogonadism inom läkarkåren. Vill du testa din kunskap är du välkommen att gå fortbildningskursen om hypogonadism här >>

Fortbildningen tar cirka en kvart att genomföra och alla svar är anonyma.