Bättre uppföljning efter fetmakirurgi

Fetmakirurgi ger ofta goda effekter och många patienter beskriver det som ett lyckorus när kilona rasar efter år av psykiska och fysiska problem på grund av övervikten. Emellertid lever kirurgin inte alla gånger upp till patientens höga förväntningar, främst hos unga, och senaste tiden har det rapporterats om psykisk ohälsa hos denna grupp. Detta efter bland annat en svensk studie från Lunds Universitet, där forskarna studerat ett 90-tal svenska ungdomar med ett ursprungligt BMI på 45 i snitt. I studien kartlades ungdomarnas psykiska välmående före ingreppet samt fyra månader efter och två år efter. Vid den första uppföljningen mådde majoriteten bättre men vid tvåårsuppföljningen uppvisade en femtedel av dessa ungdomar symptom på ångest och depression.

Enkät om biosimilarer

Vad vet du om biosimilarer?

Vi på NetdoktorPro vore tacksamma om du ville genomföra enkäten som bara tar några minuter. Du får samtidigt uppdaterade kunskaper om t ex vad som krävs för att en biosimilar ska godkännas, skillnaden mellan ett generiskt läkemedel och biosimilarer och vad som egentligen menas med en "switch".

Till enkäten »

– De är ofta ungdomar som har haft psykiska problem redan före kirurgin. Fetmaoperation är inte lösningen utan endast hjälp för de som inte har lyckats gå ned i vikt på annat sätt, säger Magnus Sundbom, professor och överläkare med verksamhetsområde kirurgi vid Akademiska sjukhuset, tillika NetdoktorPro:s expert.

Det är fortfarande oklart om ungdomar under 18 år bör genomgå fetmakirurgi och än har det inte införts i reguljär svensk sjukvård. Oavsett är studiens slutsats om långtidsuppföljning av det psykiska välmående av stor vikt hos alla som opereras för fetma.

Annons

Annons

En helt vanlig tjej…

För Elin Johansson, som vill vara anonym och egentligen heter något annat, har viktproblematiken följt henne sedan barndomen och den psykiska pressen blev mest tydlig vid fysisk aktivitet.

– Det är sådant som folk inte tänker på, som att inte våga gunga med rädsla för att den ska gå sönder eller att testa något på idrottslektionen. Jag bantade till och från sedan jag var 14 år men tillslut orkade jag inte länge och gick upp mer i vikt. När jag inte mådde bra tog jag till tröstätandet. När jag var 15 år tog mamma med mig till en dietist där jag fick tabletter och kostråd. Det funkade väl en viss period men sedan hamnade jag i det destruktiva igen, säger hon.

Hon beskriver sig själv som en trygg person som utöver vikten har varit nöjd med sitt utseende.

– Människor har så mycket fördomar om överviktiga och har ifrågasatt hur jag som är så smart och trygg i mig själv kunde ha hamnat där. Alla har sina komplex och mitt var vikten. En dag satt jag och en kollega i lunchrummet på jobbet och hon såg att jag inte mådde bra. Jag berättade och hon tipsade om att kirurgi har hjälpt många. Det var inget jag hade tänkt att jag skulle göra och men efter att ha läst på bestämde jag mig för att söka vård.

Det var i november 2014, när Elin Johansson var 27 år, som hon träffade en allmänläkare på vårdcentralen och som ganska omgående skickade en remiss till överviktskliniken. Tre månader senare genomgick hon en gastric bypass. Då hade hon haft stora besvär i omkring tio år. Något som obesitaskirurgen Magnus Sundbom menar inte är ovanligt.

– Inte alltid vet patienter när de blev överviktiga men runt fem till tio år har de vanligen haft sina besvär när de träffar läkaren för första gången. När det kommer till barn har man ju hälsokontroller i skolan där de förhoppningsvis blir uppfångade, säger han.

Resan efter operationen

Kriterierna för att en patient ska få opereras är dels ett BMI-värde på minst 35 hos vuxna och dels att genomgå metabol utredning för att säkerställa att övervikten beror på kaloriöverskott. Därutöver ska patienten ha förstått följderna av ett obesitasingrepp och eventuellt kan också fler konsultationer med andra enheter behövas, till exempel psykiatrin och lungmedicin.

– I formuläret som jag fyllde i vid mötet med överläkaren på sjukhuset skrev jag att jag hade en ätstörning. En insikt som läkaren senare talade om för mig var viktig då många som är överviktiga inte ser sitt förhållningssätt till mat på det sättet. Jag tänkte att ska jag göra det här så ska jag gå in till hundra procent, jag var påläst och gick på alla möten. Men det är ingen quick fix och det pratas inte mycket om resan efter operationen då det verkligen handlar om att vara stark och ändra sitt beteende och sina rutiner kring mat, säger Elin Johansson.

Hon beskriver tiden efter operationen som ett nytt och bättre liv och understryker att hennes goda självförtroende har hjälpt henne mycket. I Läkemedelsboken framgår det att behandling av individer som har fetma är krävande och att upplevda misslyckanden är vanliga. Något som kräver livslång uppföljning med regelbundna kontroller. Dock syftar de främst på kontroller av mineral- och vitaminstatus och det har även Elin Johansson erfarit.

– Jag hade uppföljning efter sex veckor, sex månader och ett år. Nu närmar sig den tvååriga uppföljningen och den sista blir fem år efter operationen. Det som de gör är att följa upp mina värden men med tanke på att många mår psykiskt dåligt räcker inte det. Jag har själv mått bra efter operationen, både fysiskt och psykiskt. Men sjukvården behöver följa upp den psykiska hälsan mycket bättre och erbjuda samtalsstöd för de som önskar.

Flytta fokus från vikten

Nu knappt två år efter att Elin Johansson genomgick sin operation har hon gått ner nära 40 kilo men hon har ytterligare några kilo kvar att kämpa med innan hon har nått målvikten.

– Jag är nöjd men jag trodde faktiskt att jag skulle bli smalare än jag är. Därför förstår jag ju dem som har höga förväntningar och blir besvikna, säger hon.

Magnus Sundbom känner igen dessa problem och då främst hos unga kvinnor.

– Fetma är mer stigmatiserande hos kvinnor och få söker för skälet att minska risken för framtida diabetes, säger han.

Han menar att många yngre, till skillnad från äldre individer, inte önskar operation för samsjuklighetens skull utan för att bli accepterade i samhället. Magnus Sundbom och Elin Johansson är överens om att flytta fokus från vikten och maten är en förutsättning för att lyckas förändra sitt beteende, och här behöver sjukvården ta sitt ansvar.