Impetigo (svinkoppor)
En bakteriell hudinfektionen som yttrar sig som vätskefyllda blåsor, vanligtvis lokaliserade i ansiktet men även på händer, handleder och bål. Svinkoppor drabbar omkring tre procent av alla barn någon gång, vanligast i åldersgruppen två till sex år.
Sammanfattning
Definition
Impetigo är en ytlig hudinfektion som förekommer i två former:
• Icke-bullös impetigo som ger krustabelagda sår (stafylokocker eller streptokocker).
• Bullös impetigo med blåsor (toxinbildande stafylokocker)
Förekomst
Omkring tre procent av barn drabbas någon gång, vanligast i åldersgruppen två till sex år (men vanligt även hos något äldre barn).
Kliniska fynd
Icke-bullös impetigo:
- Vätskande huderosioner med infektiösa, honungsgula krustor.
- Lokalisation vanligen i ansiktet. Dessutom ofta på händer, handled och bål.
Bullös impetigo:
- Ytliga blåsor, ofta lite slappa och innehåller blank eller purulent vätska.
Diagnostik
Typisk klinisk bild
Behandling
- Hygienråd inklusive antiseptisk handhygien är viktigt
- Lokalbehandling med retapamulinsalva
- Perorala antibiotika vid utbredd och/eller progredierande impetigo
Definition
Impetigo är en ytlig hudinfektion som förekommer i två former:
- Icke-bullös impetigo som ger krustabelagda sår
- Bullös impetigo med blåsor
Bakgrund och epidemiologi
Förekomst
- Man bedömer att tre procent av barn drabbas av impetigo någon gång, vanligast i åldersgruppen två till sex år (men vanligt även hos något äldre barn).
- Epidemier förekommer framför allt i förskolor och i skolmiljö.
- Det föreligger en tydlig säsongsvariation med en topp i augusti-september.
[ReadMoreLinkBoxThird]
Etiologi och patogenes
- Vid den icke-bullösa formen är blåsbildningen kortvarig och går sedan över till en smetig, gul krustabildning (infektion med Staphylococcus aureus eller grupp A-streptokocker).
- Bullös impetigo förekommer framför allt hos spädbarn och orsakas av en infektion med toxinbildande Staphylococcus aureus.
- Smitta:
- Sjukdomen antas i huvudsak smitta vid person-till-personkontakt.
- Patienterna kan sprida infektionen till sig själva eller andra efter att ha kliat/skrapat på ett infekterat område.
- Smittsamhet tills krustorna torkat in.
Predisponerande faktorer
- Impetigo utvecklas framför allt i värme och vid fukt
- Trångboddhet och dålig hygien
- Insektsbett
- Sjukdomen är särskilt vanlig hos barn med atopiskt eksem, tidigare eksem eller predisposition för atopi
- Nasal kolonisering av bakterierna predisponerar för recidiverande infektioner
Anamnes och kliniska fynd
Anamnes
- Smärtfri makula eller papel som snabbt blir en vätskande lesion (vesikel) med blekgult innehåll.
- Blåsan spricker lätt och bildar en erosion. Innehållet torkar och bildar efter hand typiska tjocka, honungsgula, kliande skorpor.
- Utslaget sprider sig ofta till omgivande vävnad med autoinokulation.
- Förändringarna uppstår ofta i hud med eksem, på extremiteterna och i ansiktet.
- Inga allmänsymtom.
- Vid bullös impetigo kan lesionerna vara ömma.
Kliniska fynd
Icke-bullös impetigo:
- Vätskande huderosioner med infektiösa, honungsgula krustor.
- Lokalisation i ansiktet, framför allt vid näsan, mungipor och örsnibbar. Dessutom ofta på händer, handleder och bål.
- Börjar vanligen i mindre sår.
Bullös impetigo:
- Ytliga blåsor (bullae), omgivna av ett tunnt eksemliknande område.
- Blåsorna är ofta lite slappa och innehåller blank eller purulent vätska.
- När blåsorna spricker har botten ofta ett blankpolerat utseende.
- Regional lymfkörtelsvullnad kan förekomma.
- Drabbar intakt hud, hela kroppen.
Diagnostik och undersökning
- Klinisk diagnos utifrån typisk klinisk bild.
Bakterieodling
- Vid diagnostisk osäkerhet, bristande kliniskt behandlingssvar, recidiv eller utbrott i familjer. Odling bör även göras innan peroral antibiotikabehandling inleds.
Differentialdiagnoser
- Staphylococcal scaldes skin syndrome (SSSS) – vid omfattande dermatolys och hudrodnad (akut tillstånd)
- Ektyma: samma process, men djupare sårbildning än vid impetigo, lämnar ofta ärr
- Allergiskt kontakteksem
- Sekundärinfekterat eksem
- Höstblåsor
- Herpes simplex-infektion
- Dermatofytos
- Varicella
- Pseudomonasfollikulit
Behandling
Egenbehandling
- Hygienråd inklusive antiseptisk handhygien är viktigt.
- Noggrann uppblötning och rengöring av eventuella krustor med tvål och vatten rekommenderas.
- Handdukar och sängkläder bör bytas ofta.
- Kompletterande lokal behandling med klorhexidinlösning kan ha effekt.
- Rivning underhåller impetigo och därför bör naglar klippas kort hos barn för att minska risken för att barnet kliar sönder hudförändringarna. Täckning med förband kan övervägas.
Läkemedelsbehandling
- Lokalbehandling är indicerad om egenbehandling inte har gett effekt:
- Retapamulinsalva två gånger dagligen i fem dygn.
- Vid utbredd och/eller progredierande impetigo eller impetigo som inte svarat på behandling efter fem till sju dagar rekommenderas perorala antibiotika i sju dygn:
- Till vuxna ges i första hand flukloxacillin i dosen 1 g x 3. Vid penicillinallergi typ 1 är klindamycin 300 mg x 3 ett alternativ.
- Till barn rekommenderas flukloxacillin i tablettform 25 mg/kg x 3; mixtur cefadroxil 15 mg/kg x 2 eller mixtur flukloxacillin 25 mg/kg x 3. Vid penicillinallergi typ 1 används klindamycin 5 mg/kg x 3.
Förebyggande åtgärder
- God handhygien är den viktigaste förebyggande åtgärden.
- Individer i en familj eller en social grupp bör ha separata handdukar och tvättlappar.
- Noggrann övertäckning av lesioner minskar smittorisken och bör genomföras.
Komplikationer
- Det är sällan allvarliga infektionskomplikationer vid impetigo hos patienter som inte är undernärda eller har en allvarlig, underliggande sjukdom.
- Obehandlad stafylokockinfektion kan utvecklas till furunkler och karbunkler.
- Akut glomerulonefrit uppträder mycket sällan.
Prognos
- Både icke-bullös och bullös impetigo är i de flesta fall självbegränsande och går tillbaka utan ärrbildning under loppet av ett par veckor.
ICD-10
L01.0 Impetigo