Triggerfinger

Bakgrund

• Triggerfinger betecknar en tenosynovit med svullnad av en flexorsena till en av fingrarna eller tummen.
• Under rörelser i fingret kan senan "haka upp sig" i full flektion.

Epidemiologi

• Relativt vanligt tillstånd.
• Tillståndet är vanligare bland kvinnor.
• Prevalensen är högst bland personer i 50–60 års ålder.

Etiologi och patogenes

• Orsaken är okänd och tillståndet uppträder spontant.
• I vissa fall debuterar triggerfinger efter särskild belastning av eller tryck mot senan.
• Vanligast är att den dominerande handen drabbas, och att tummen är drabbad.

ICD-10

• M65 Synovit och tenosynovit
  • M65.3 Triggerfinger

Anamnes

• Patienten upplever att fingret hänger upp sig i flekterat läge; det kan orsaka låsningar och knäppningar som i början kan vara smärtfria
• Patienten kan ofta överkomma motståndet, som har låst fingret, genom att kraftigt extendera eller genom att räta ut fingret passivt med den andra handen och kan därefter röra fingret fritt.
• Tillståndet åtföljs av smärtor och obehag, och beskrivs sammantaget ofta som smärtsamma upphakningar.

Kliniska fynd

• Svullnad av senskidan, som regel proximalt från metakarpofalangealleden, vanligast på tredje eller fjärde fingret.
  Man bör palpera annularligamentet samt flektorsenan volart distalt i handflatan för det finger som drabbats.
• Sensvullnaden kan efter full flektion i fingret haka tag i senskidan och tvärgående fibrer.
• Patienten klarar inte att extendera fingret aktivt, men med hjälp av passiv extension glider den lokala svullnaden snabbt ut ur det trånga partiet och "låsningen" upphävs.

Utredning av triggerfinger

• Klinisk undersökning kan i många fall räcka, men vid troliga differentialdiagnoser eller vid operationsbehov kan mer utredningar behöva utföras.

Differentialdiagnoser

• Dupuytrens noduli
• Senskideganglion
• Subakut infektiös tenosynovit
• Traumatisk skada

Behandling av triggerfinger

• Funktionsförbättring är målet.
• Hos en liten del fungerar immobilisering under 6 veckor och arbetsterapi bra.
• Kortisoninjektioner är annars nästa steg.
• I vissa fall krävs operation. 

Egenbehandling

• Modifiera användandet av fingret/tummen, exempelvis försöka undvika att göra griprörelser.
• Patienten kan testa att ha fingret/tummen i en immobiliserande skena ett tag, vissa blir förbättrade av det. Skenan/ortosen kan provas ut av arbetsterapeut.
• NSAID och arbetsterapi kan hjälpa tidigt i förloppet mot svullnad och smärta.

Läkemedelsbehandling

• Kortisoninjektion är ett alternativ man kan prova:
  • Steroidinjektion omkring sensvullnaden utförs till exempel på följande sätt:
    • 0,6–2 ml av en blandning med lika delar kortikosteroid och lidokain 1 % utan adrenalin injiceras i den proximala delen av senskidan
    • En tunn kanyl bör väljas
    • Insticket görs med nålen riktad 45 grader distalt i mittlinjen av strålen, något distalt från grundledens böjningsfåra
    • Kanylen förs in i små steg medan patienten blir ombedd att aktivt flektera och extendera fingret
    • Placering i senskidan bekräftas genom en skrapande känsla mellan kanylspetsen och senan
    • Vid injektion av vätskan anger ofta patienten en "strömmande känsla" eller en lätt sprängande känsla i fingret
    • Injektionen kan göras om i det fall resultatet inte är lyckat, men fler än tre sprutor rekommenderas inte

Annan behandling

• Kirurgi:
  • När steroidinjektioner inte hjälpt kan patienten remitteras för kirurgiskt ingrepp, perkutan eller öppen kirurgi

Prognos

• En stor del blir hjälpta av särksilt kortisoninjektioner, men återfallsrisken är också tämligen hög. 
• Goda resultat efter kirurgi.