Fyra specifika gener i cancerceller hos patienter med njurcancer har visat sig kunna kunna förutsäga framtida prognos. Det visar en ny preklinisk studie som publicerats Nature Communications. 

– Det här skulle potentiellt kunna bli ett hjälpmedel för att i ett tidigt skede få en bättre uppfattning om patienters kommande sjukdomsförlopp. Patienter med en cancerprofil som innebär hög sannolikhet för spridning skulle då kunna följas närmare, för att snabbt upptäcka och behandla eventuell tillväxt av tumören, säger Ninib Baryawno, senior forskare vid institutionen för kvinnors och barns hälsa, Karolinska Institutet, och en av studiens författare.

Klarcellig njurcancer är den vanligaste formen av njurcancer hos vuxna. Så länge tumören är begränsad till njurarna är prognosen ofta god. Hos drygt en tredjedel av patienterna sprider sig dock cancern, ofta till skelettet, vilket också ger betydligt sämre överlevnadschanser. Det är heller inte helt ovanligt att cellerna utvecklar resistens mot viktig immunterapibehandling.

Studien, som är ett samarbete mellan Karolinska Institutet, Massachusetts General Hospital, och Harvard Medical School i Boston, USA gick ut på att undersöka tumörvävnad och närliggande normal njurvävnad från patienter med klarcellig njurcancer. Genom att använda  enkelcellsanalys kunde proverna jämföras och  genuttrycket i enskilda celler undersökas. Hos två patienter jämförde forskarna också primär tumörvävnad från njuren med vävnad från skelettmetastaser.

Gensignatur betydelse för spridningsrisk

Det studien pekar på är att en genetisk signatur bestående av fyra specifika gener har betydelse för huruvida tumören kommer att sprida sig till skelettet samt för överlevnad. Ett samtidigt överuttryck av dessa gener (SAA1, SAA2, APOL1 och MET) tyder på att patienten har en större risk att utveckla en tumör som sprider sig och sämre överlevnad. Gensignaturens betydelse för spridningsrisk bekräftades också när forskarna undersökte tumörceller från benmetastaser hos sju patienter med spridd klarcellig njurcancer. Dessutom visar studiens resultat hur immunsystemet påverkas av tumörens mikromiljö. Forskarna kunde i och med fyndet föreslå möjliga måltavlor för intressanta, potentiella läkemedel.

Immunterapi inte alltid alternativ 

– Vi hoppas att våra resultat bidrar till vidare undersökningar av faktorer som påverkar tumörens mikromiljö, vilket i slutändan kan ge nya sätt att behandla återfall och spridning. För oss är nästa steg att studera hur tumörmetastaser i benmärg och skelett skiljer sig från den lokala tumören i njuren och hur benmärg hos patienter med njurcancermetastaser i skelettet skiljer sig från frisk benmärg. Vi hoppas att det kan hjälpa oss att svara på frågan om varför immunterapi inte fungerar hos vissa njurcancerpatienter, säger Adele Alchahin, doktorand vid institutionen för kvinnor och barns hälsa, Karolinska Institutet, och en av studiens försteförfattare.