Hopp om bättre prognos vid lungcancer – är behandlingsgenombrottet här?

Lungcancer räknas idag som den fjärde vanligaste cancerformen. Även om incidensen skiljer sig beroende på ålderskategori, så gäller detta både bland kvinnor och män.

Hur sjukdomen visar sig kliniskt kan bero på allt från primär tumör, metastaser och systemeffekter till eventuella åtföljande paraneoplastiska syndrom. I 65 procent av fallen är primära symtomen hosta. Men även tung andning kan ses som indikator på eventuell sjukdom, framför allt i vila och vid lätt ansträngning. Även pipande eller väsande andning kan vara symtom på lungcancer. Bröstsmärtor och hemoptys är ytterligare tecken, dock inte speciellt vanligt förekommande, men som alltid ska tas på allvar. Lunginflammation är något som kan inträffa om tumören täpper till luftvägar och ger inflammation och infektion.

Samtidigt ger lungcancer ofta symtom sent i sjukdomsförloppet. Och de som trots allt diagnostiseras i ett tidigt stadie har oftast genomgått lungröntgen eller datortomografi av torax med annan frågeställning. Idag är femårsöverlevnaden så låg som kring 15 procent. Att hitta sjukdom tidigt är med andra ord avgörande för prognosen – men tyvärr har möjligheten till detta varit begränsad.

Nya förutsättningar

I och med det senaste decenniets utveckling och ökade kunskap har dock kartan i viss mån ritats om. Från att enda möjliga botande behandling varit tumöroperation innan spridning, har nu möjligheterna till andra typer av effektiv terapi förbättrats dramatiskt.

I USA har exempelvis screening av lungcancerpatienter blivit en åtgärd som av många ses som ett sätt att reducera långa väntetider och sen diagnos. Flertalet inom kåren ligger nu på Socialstyrelsen om ett införande även här – detta i kombination med kraftfulla preventiva åtgärder mot rökning.

Något annat som det lagts mycket resurser på under senare år är immunterapi – ett området som numera hör till de allra hetaste inom medicinsk forskning och i sjukvården. Immunterapi har länge setts som en av de mer lovande och revolutionerande behandlingarna inom cancervården.

Immunterapi ger hopp om framtiden

Sedan läkemedelsklassen godkändes mot hudcancer 2014 har dödligheten minskat drastiskt. Det man hoppats på är också att se samma trend bland lungcancerpatienter.

De nya immunhämmande läkemedlen riktar sig antingen mot receptorn på immunförsvarscellerna, programmerad celldödsprotein PD-1, eller mot den programmerade dödsliganden PD-L1 som finns på cancertumörens yta. Syftet är att blockera bindningen och inte låta tumören komma undan immunförsvaret.

Beroende på vilken typ av immunterapi som ges får mellan 20 och 45 procent av patienterna direkt tumörsvar. Tumören krymper ihop alternativt får en mer stabiliserad tillväxt och utveckling. Samtidigt är det inte alla gånger effekt uppnås i någon större utsträckning alls.

Något som det också forskas mycket kring och som ses som en viktig del i utvecklingen är möjligheten att kombinera olika behandlingar. Ett flertal olika studier tittar just nu på olika kombinationer av målriktade behandlingar, immunterapi och cytostatika. Bara inom lungcancerområdet pågår det uppemot 360 olika immunterapistudier. Dessutom pågår studier där precisionsstrålterapi kombineras med immunterapi, där idén är att strålterapin triggar immunsystemet.

Avgörande behandlingsframsteg

Bland de femton procent av lungcancerfallen som utgörs av småcellig lungcancer, en tumörform som kännetecknas av hög dödlighet trots intensiv kemoterapibehandling, har man faktiskt med kombination av immunterapi och kemoterapi kunnat se förlängd överlevnad. Det är det första betydande behandlingsframsteget för denna patientgrupp på över 20 år.

I och med de framsteg som skett de senaste tio åren, har lungcancer för många patienter blivit en kronisk sjukdom istället för en dödsdom. Med ny kunskap har förutsättningarna både för att hitta cancer i tid och behandla den förbättrats avsevärt. Samtidigt är utmaningarna fortsatt stora. Och för att ytterligare effektivisera och individualisera behandlingen måste man exempelvis hitta sätt att ta reda på mer om den enskilde patientens tumör.