ESMO 2023: Två punkter om bröstcancerbehandling

Tillägg av immunoterapi vid kurativ syftande behandling för ER-positiv/HER2-negativ bröstcancer

På ESMO-kongressen i Madrid 2023 presenterades två studier som utvärderade effekten av PD-1-hämmare i behandlingen av hormonreceptor positiv/HER2-negativ bröstcancer. Dessa resultat var särskilt intressanta eftersom PD-1-hämmare tidigare inte hade visat sig vara effektiva för denna cancerform. Resultaten visade att användningen av PD-1-hämmare tillsammans med kemoterapi hade en positiv effekt på patologisk komplett respons (pCR).

I KEYNOTE-756 studien randomiserades 1278 patienter med ER-positiv/HER2-negativ bröstcancer till neoadjuvant pembrolizumab eller placebo plus kemoterapi; adjuvant fick patienterna pembrolizumab eller placebo plus endokrin terapi. 

På ESMO presenterades resultaten från det ena primära utfallsmåttet, pCR. Tillägg av pembrolizumab visade en signifikant ökad frekvens av pCR jämfört med placebo (24,3 respektive 15,6 procent). Säkerhetsprofilen för KEYTRUDA i denna studie var i linje med vad som observerats i tidigare rapporterade studier; inga nya säkerhetssignaler identifierades. Studien fortsätter utan förändringar för att utvärdera det andra primära utfallsmåttet, “event free survival”.

En liknande pCR-fördel rapporterades i en annan studie, CheckMate 7FL, som inkluderade 1200 patienter och undersökte neoadjuvant nivolumab plus kemoterapi jämfört med placebo plus kemoterapi följt av adjuvant nivolumab eller placebo plus endokrin terapi, där pCR var 24,5 procent för nivolumab-armen jämfört med 13,8 procent i kontrollgruppen.

pCR som utfallsmått efter neoadjuvant behandling är generellt sett en indikator för förbättrad överlevnad. Som förväntat för luminal bröstcancer sågs i båda studierna en låg frekvens av pCR i placebogruppen där patienterna fick enbart neoadjuvant kemoterapi. 

Att behandling med PD-1 hämmare ökar pCR-frekvensen för studiepopulationen är lovande, men ER-positiv/HER2-negativ bröstcancer är en mycket heterogen grupp på molekylär nivå och ytterligare translationell/biomarkör forskning behövs. Med bättre förståelse för tumörens biologi samt för patientens immunförsvar kan vi fastställa vilka patienter som skulle kunna få mest nytta av behandlingen, eftersom immunterapi har biverkningar och båda studierna rapporterade dödsfall hos patienter med tidig sjukdom. Ytterligare studier behövs även för att avgöra om PD-1 hämmare som tillägg är nödvändig efter kirurgi om pCR uppnåtts.

Uppföljningsdata för kurativ syftande behandling med immunoterapi i TNBC (trippel negativ bröstcancer)

Pembrolizumab är redan godkänd som kurativ behandling av TNBC baserat på de positiva resultaten från KEYNOTE-522 (N Engl J Med. 2020;382:810–821). I år presenterades en uppdatering: tillägg av neoadjuvant pembrolizumab plus kemoterapi följt av adjuvant pembrolizumab fortsätter att visa en förbättrad händelsefri överlevnad (EFS) efter en medianuppföljning på fem år jämfört med enbart neoadjuvant kemoterapi (81,3 procent jämfört med 72,3 procent; hazardkvot [HR] 0,63, 95% CI (0,49–0,81) oavsett pCR. Median EFS nåddes inte i någon grupp. EFS-fördelen med pembrolizumab var konstant över fördefinierade subgrupper (inklusive PD-L1-uttryck och lymfkörtelstatus).

Även om överlevnadsdata ännu inte är tillgängliga, kan vi nu notera att fördelen med händelsefri överlevnad (EFS) med pembrolizumab bibehålls och stödjer därmed nuvarande klinisk praxis.

Daria Glaessgen, onkologkliniken, Akademiska sjukhuset i Uppsala.