Ögonlocksaffektioner
Definitionen av ögonlocksaffektioner är godartade tillstånd/förändringar i ögonlocken och huden kring ögonen. Kirurgi vid ögonlocksaffektioner är generellt små, snabba ingrepp med goda resultat.
Ögonlocksaffektionerna som beskrivs i den här översikten kan indelas i:
- Infektions-/inflammationsrelaterade tillstånd (hordeolum, chalazion, blefarit)
- Hudförändringar (dermatochalasis, xantelasma), och
- Tillstånd med påverkan på ögonlockens ställning (ektropion, entropion, senil ptos, trichiasis)
Bakgrund och epidemiologi
Ögonlocksaffektioner av denna typ är mycket vanliga. Exakta siffror på prevalens och incidens kan variera i olika populationer och litteralturen är ganska offullständig inom detta område. Tillstånden enligt A ovan förekommer i alla åldrar, medan B och C är klart vanligare bland äldre. Män och kvinnor drabbas i ungefär samma omfattning av samtliga tillstånd.
[ReadMoreLinkBoxThird]Vad vet du om biosimilarer?
Vi på NetdoktorPro vore tacksamma om du ville genomföra enkäten som bara tar några minuter. Du får samtidigt uppdaterade kunskaper om t ex vad som krävs för att en biosimilar ska godkännas, skillnaden mellan ett generiskt läkemedel och biosimilarer och vad som egentligen menas med en "switch".
Etiologi, patogenes och klinisk bild
Hordeolum/chalazion
Hordeoulum uppkommer genom en retention i en talgkörtel i ögonlocket. Retention i en Meiboms körtel ger en intern vagel (hordeoulum internum), medan retention i Zeiss’ körtel i ögonfransranden kallas extern vagel (hordeoulum externum). Interna vaglar är större och lokaliserade längre från ögonfransarna, medan externa vaglar alltså sitter precis i ögonfransranden. Symptom och fynd består av smärta, ömhet och svullnad på insidan av nedre eller övre ögonlocket. Man kan se en röd, avgränsad svullnad som efter ett par dagar eventuellt kan spontanperforera. Vid retentionen blir körteln i fråga infekterad – oftast med stafylokocker. Främst för interna vaglar kan tillståndet övergå i en icke-infekterad, kronisk retention, en ”kula” i ögonlocket, kallat chalazion. Chalazion är som regel oömma.
Blefarit
Kan indelas i yttre och inre blefarit. Blefarit innebär en inflammation (ofta kronisk) i ögonlocken, med röda, irriterade ögonlockskanter, samt fjällande hud kring ögonen. Ibland finns små sår längs ögonfransarna, s.k. ulcerativ blefarit. Bakomliggande orsaker kan vara en bakterieinfektion (stafylokocker), allergi, seborroisk eller atopisk dermatit eller acne rosacea. De förstnämnda tillstånden ger oftast yttre blefarit, acne rosacea inre blefarit. Blefarit kan kompliceras av till exempel trichiasis (inåtväxande ögonfransar) och inre blefarit kan ge sekundära korneala förändringar som kräver uppföljning och behandling av ögonspecialist.
Ektropion
Beror på en åldersrelaterad försvagning av vävnaderna i nedre ögonlocket, vilket leder till att ögonlocket vänds utåt. Facialispares kan också ge ektropion genom en liknande mekanism, och ektropion kan även i ovanliga fall uppkomma efter skada eller kirurgi i ögonlocket med ärrbildning. Det sistnämnda (cirkatriskt ektropion) är dock ett annat tillstånd med annan kirurgisk behandling, som inte avhandlas här. Ektropion leder ofta till kronisk blefarit i nedre ögonlocket, både på grund av uttorkning av den exponerade konjunktiva och genom att tårkanalen inte fungerar då nedre tårpunkten är riktad utåt, vilket leder till tårflöde och sekundär yttre blefarit. Ofta torkar patienten tårarna frekvent, vilket kan bidra till ytterligare uttänjning av ögonlocket och förvärring av tillståndet.
Entropion
Anses bero på en åldersrelaterad försvagning av den platta senan (aponeurosen) som färster i tarsalplattan i nedre ögonlocket, vilket leder till att nedre ögonlocket rullas inåt. Motsvarande förändring i övre ögonlocket ger senil ptos, se nedan. Vid entropion ligger ögonfransarna och skaver mot kornea, vilket kan leda till synhotande komplikationer som sår på kornea och i värsta fall bakteriell keratit. Entropion är därför ett allvarligare tillstånd än ektropion. Entropion ses ibland även som rest efter syra- eller alkaliskada, då ofta med symblefaron (sammanväxning mellan ögonlock och ögonglob).
Senil ptos
Är en åldersrelaterad förlängning av den platta senan (aponeurosen) till musculus levator palpebrae superior, som lyfter ögonlocket. Funktionen i muskeln är oftast opåverkad. Ögonspringan blir mindre med stigande ålder, men diagnosen senil ptos brukar ställas först när tillståndet ger besvär i dagliga livet. Hängande övre ögonlock kan leda till tvångshuvudhållning - patienten tippar huvudet bakåt för att kunna se – vilket i sin tur kan ge nackbesvär.
Dermatochalasis
Är ett tillstånd med hängande ”överskottshud” i övre ögonlocket, oftast hos äldre. Vanligen leder tillståndet endast till kosmetiska besvär, men undantagsvis kan förändringarna vara så uttalade att synfältet begränsas eller patienten får spänningshuvudvärk av att ständigt ”spärra upp ögonen” för att kunna se, eller tvångshuvudhållning enligt ovan. En tumregel är att man inom den offentliga vården inte opererar innan huden nått ned till övre pupillkanten.
Xantelasm
Innebär gulaktiga fettinlagringar i huden runt ögonen. Tillståndet kan vara associerat med höga blodfetter.
Diagnostik
Diagnosen är klinisk och/eller histologisk. Definitiv diagnos ställs ofta av ögonspecialist, ibland i samband med operation. Vid remiss från primärvården är följande uppgifter av stort värde:
-
Anamnes (symtom, duration)
-
Status (beskrivning av förändringen, lokalisation)
-
Preliminär klinisk bedömning/diagnos
Foto på förändringen kan med fördel bifogas. Uppgift om blodförtunnande medicinering och andra uppgifter av betydelse för kirurgi eller lokalanestesi är av stort värde, då det kan vara en logistisk fördel att kunna sätta upp patienten för operation direkt utan föregående bedömning på ögonmottagningen.
Differentialdiagnoser
Maligna tillstånd, främst basalcellscancer men även skivepitelcancer, förekommer inte sällan i ögonlocken. Klinisk misstanke om dessa tillstånd skall klart framgå i en remiss till ögonspecialist, då prioritering och behandling kan bli en helt annan.
Entropion/trichiasis kan vara ett led i trachom, vilket man ska ha i åtanke om patienten kommer från ett land där trachom är vanligt förekommande. Dessa förändringar kräver ofta mer omfattande korrektionskirurgi och i tidigt förlopp även antibiotika som tetracykliner.
Behandling
Kirurgi vid ögonlocksaffektioner är generellt små, snabba ingrepp med goda resultat.
Akut hordeolum (vagel) – skall inte behandlas kirurgiskt – tillståndet är självbegränsande. Vid uttalade infektionstecken kan antibiotika (kloramfenikol, fucidinsyra) ges lokalt. Kirurgi av akut hordeolum kan leda till långdragna inflammationer i ögonlocket, och är alltså kontraindicerat.
Chalazion – försvinner oftast spontant, åtminstone mindre förändringar. Behandlas annars kirurgiskt med incision och exkockleation från insidan av ögonlocket. Ingreppet utförs av ögonspecialist. Injektion av steroider i chalaziet kan eventuellt ersätta kirurgi vid mindre förändringar.
Blefarit – yttre blefarit behandlas genom ögonlockshygien (varma kompresser, torka ögonlockskanterna med fuktad bomullspinne för att få bort hinder i Meiboms körtlar), eventuellt tårsubstitut, lokal antibiotika vid tydliga tecken på sekundär infektion (ulcerativ blefarit), mjällschampo (seborroisk, fjällande blefarit), allergibehandling (lokal eller peroral) i förekommande fall, eventuellt en svag lokal steroid två gånger dagligen i en vecka vid uttalad inflammation. Patienten skall avstå från smink och kontaktlinser under behandlingen. Behandlingen kan med fördel skötas i primärvården. Vid inre blefarit kan långtidsbehandling med perorala tetracykliner övervägas, speciellt vid acne rosacea. Denna behandling sköts av ögonspecialist, ofta i samråd med dermatolog.
Dermatochalasis/Xantelasm – och övriga missprydande, men medicinskt ofarliga ögonlocksförändringar behandlas endast undantagsvis i den offentliga sjukvården idag. Patient som önskar kirurgisk åtgärd hänvisas till privat plastik- eller ögonkirurg.
Trichiasis – epilering med pincett (primärvård), alternativt diatermi/kryopexi (ögonklinik).
Senil ptos – kirurgisk förkortning av levatorsenan.
Prognos och komplikationer
Prognosen vid dessa tillstånd är generellt god. Blefarit är ofta ett kroniskt tillstånd, men med adekvat behandling kan symptomen hållas på en acceptabel nivå. Entropion och trichiasis är de tillstånd som är mest angelägna att åtgärda kirurgiskt, då de annars kan kompliceras av hornhinnepåverkan, i värsta fall keratit. Vid övriga tillstånd är komplikationer ovanliga.
Vidare information
Bild senil ptos/dermatochalasis
ICD-10
H00.0 - Hordeolum
H00.1 - Chalazion
H01.0 - Blefarit
H02.0; H02.0A - Entropion
H02.1 - Ektropion
H02.0B - Trichiasis
H02.4 - Senil ptos
H02.3 - Dermatochalasis
H02.6 - Xantelasm
