Glaskroppsblödning
Bakgrund
- Glaskroppsblödning är en blödning i glaskroppen i ögat.
- Glaskroppsblödningen kan variera i omfattning från beskedlig till betydande och med kliniska manifestationer som spänner från bagatellartade små grumlingar i synfältet till kraftigt nedsatt syn.
- Påverkan på synen beror på grumlighetens omfattning och densitet.
Epidemiologi
- Bland vuxna är proliferativ diabetesretinopati den vanligaste orsaken till glaskroppsblödning.
- Trauma är den vanligaste orsaken till glaskroppsblödning bland unga personer.
Etiologi och patogenes
Etiologi
- En vanlig orsak är blödningar från kärlnybildningar vid proliferativ diabetesretinopati.
- Ett rift i näthinnan kan också orsaka blödning i glaskroppen.
- Andra orsaker är neovaskularisationer efter en central- eller grenvensocklusion. Sådana neovaskularisationer brukar utvecklas några månader efter trombosen, och är ofta också förknippade med högt ögontryck (neovaskulärt glaukom).
- Blödningar från neovaskularisationer under retina, som vid exsudativ makuladegeneration, kan ibland bryta igenom retina till glaskroppen.
- Akut glaskroppskollaps med bakre glaskroppsavlossning kan i vissa fall ge blödning utan påvisbar skada i retina.
- I sällsynta fall kan subaraknoidalblödning åtföljas av glaskroppsblödning.
ICD-10
- H43.1 Glaskroppsblödning
Anamnes
- Ofta upplever patienten först små "flytande" fläckar ("floaters") i synfältet vanligen följt av "rök" i synfältet.
- Ganska snabbt utveckling av dimsyn med måttlig till uttalad synnedsättning.
- Vanligtvis finns det ingen smärta eller obehag i samband med tillståndet.
Enkät om biosimilarer
Till enkäten »
Vad vet du om biosimilarer?
Vi på NetdoktorPro vore tacksamma om du ville genomföra enkäten som bara tar några minuter. Du får samtidigt uppdaterade kunskaper om t ex vad som krävs för att en biosimilar ska godkännas, skillnaden mellan ett generiskt läkemedel och biosimilarer och vad som egentligen menas med en "switch".
Kliniska fynd
- Röd reflex:
- Den röda reflexen syns dåligt eller inte alls
- Näthinna:
- Insynen till näthinnan beror på blödningens omfattning
- Färskt blod är rött och lokaliserat bakom glaskroppen (subhyaloidalt) eller i glaskroppen
Utredning av glaskroppsblödning
- Eventuellt tonometri – eftersom det i vissa fall finns risk för utveckling av sekundärt (neovaskulärt) glaukom.
- Ultraljud:
- Eventuellt för att påvisa näthinneavlossning
- Datortomografi eller MRT?
- Eventuellt för att utesluta perforation, intraokulär främmande kropp, intraokulär tumör bland annat
Differentialdiagnoser
- Diabetesretinopati
- Central ventrombos
- Arteriell ocklusion i näthinnekärl
- Retinoblastom
- Näthinneavlossning
- Retinitis pigmentosa
Behandling av glaskroppsblödning
- Mindre blödningar resorberas av sig själva inom några veckor, medan större blödningar måste avlägsnas kirurgiskt.
- När blödningen har resorberats bedöms ögat och i händelse av retinopati och liknande kan det behandlas med laser och/eller VEGF-hämmare.
- Vid mycket kraftig blödning som inte resorberas inom rimlig tid (oftast 1–3 månader) är kirurgisk tömning av blödningen, vitrektomi, indicerad.
- Vitrektomi görs ofta i öppenvård.
Komplikationer
- Komplikationer till glaskroppsblödning är till exempel hemosiderosininlagring med fotoreceptortoxicitet, sekundärt glaukom och betydande bestående grumligheter i glaskroppen ("floaters") och traktionsinducerad näthinneavlossning.
Prognos
- Prognosen beror på den underliggande orsaken, men i de flesta fall handlar det om små blödningar och ögat normaliseras efter hand.
- I vissa fall kan blödning i glaskroppen leda till varaktigt nedsatt syn.
Källor
- Jena S, Tripathy K. Vitreous Hemorrhage. 2022 Aug 22. In: StatPearls Internet. Treasure Island (FL): StatPearls Publishing; 2022 Jan. PMID: 32644557
- Casini G, Loiudice P, Menchini M, et al. Traumatic submacular hemorrhage: available treatment options and synthesis of the literature. Int J Retina Vitreous. 2019;5:48. Published 2019 Dec 11. PMID: 31890278
- Mason JO 3rd, Colagross CT, Vail R. Diabetic vitrectomy: risks, prognosis, future trends. Curr Opin Ophthalmol 2006; 17: 281-5.