Episklerit (inflammation av episklera)
Vanlig episklerit är en inflammatorisk sjukdom som drabbar vävnaden som är belägen mellan sklera och konjunktiva. Det är vanligen en godartad och självbegränsande åkomma, men kan återkomma.
Definition av episklerit
Inflammation av episklera, det vill säga Tenons kapsel, blodkärl och övrig bindväv mellan sclera och konjunktiva.
[ReadMoreLinkBoxSecond]Indelning
Episklerit indelas i två typer: vanlig och nodulär episklerit.
[ReadMoreLinkBoxThird]Vad vet du om biosimilarer?
Vi på NetdoktorPro vore tacksamma om du ville genomföra enkäten som bara tar några minuter. Du får samtidigt uppdaterade kunskaper om t ex vad som krävs för att en biosimilar ska godkännas, skillnaden mellan ett generiskt läkemedel och biosimilarer och vad som egentligen menas med en "switch".
Bakgrund och epidemiologi
Vanlig episklerit är en inflammatorisk sjukdom som drabbar vävnaden som är belägen mellan sklera och konjunktiva (Tenons kapsel, kärlbädd och övrig bindväv). Det är vanligen en godartad och självbegränsande åkomma, men kan återkomma. De flesta fall är idiopatiska. I sällsynta fall orsakas episklerit av infektioner (virus, bakterier eller svamp, se nedan).
Prevalensen är svår att bestämma eftersom de milda symtomen i många fall gör att patienterna inte söker vård, av samma skäl blir incidensen osäker.
Etiologi och patogenes
Inflammationen är begränsad till kärlen och den omgivande bindväven i episklera. Histopatologiskt ses en icke-granulomatös inflammation med vidgade kärl och perivaskulära infiltrat. Den utlösande orsaken hittas sällan och patologin är oklar, men det kan finnas ett samband med ökad stress och/eller hormonella förändringar.
De flesta fall av episklerit är idiopatiska men det har angetts att upp till 30 procent av patienterna har en underliggande systemisk sjukdom, som:
Reumatiska sjukdomar
- Reumatoid artrit
- Sytemisk lupus
- Polyarteritis nodosa
- Seronegativa spondyloarthropatier som Mb Bechterew, inflammatorisk tarmsjukdom, reaktiv artrit, psoriasisartrit
Infektioner
- virus (inklusive herpes) vanligast, övriga nedanstående infektioner ovanliga
- bakteriella (ink. TB, syfilis, borrelia)
- svamp
- parasiter
Andra orsaker
- gikt
- atopi
- rosacea
- främmande kropp
- kemikalieexponering
Ovanliga orsaker
- T-cellsleukemi
- paraneoplastiska syndrom
- binjurebarkinsufficiens
- nekrobiotisk xanthogranulom
- progressiv hemifacialisatrofi
- granulom efter insektstick/bett
Klinisk bild
Vanlig episklerit är oftast en självbegränsande sjukdom med ett godartat förlopp på några dagar till ett par veckor. Vanligen drabbas vuxna i åldern 20-50 år. De flesta patienter beskriver ett akut insättande obehag av mild eller måttlig karaktär. Fotofobi och epifora kan höra till bilden. Vanligt är att man ser ett område med diffus eller lokaliserad injektion av konjunktivan (vidgade ytliga blodkärl) som ofta är ömmande. Vid nodulär episklerit är besvären ofta mer utdragna, och ofta ses en fritt förskjutningsbar, nodulär förändring. Denna typ ger ofta mera värk. Kornealt engagemang är ovanligt men ibland ses dellen och perifera korneala infiltrat. Omkring 10 procent av patienterna har en samtidig främre uveit (irit).
Diagnos och undersökning
En grundlig anamnes och undersökning ger vägledning till vidare handläggning. För de flesta fall med milda besvär behövs ingen provtagning. För de patienter som har nodulär episklerit, svårare sjukdomsmanifestation eller recidiverande/utdragna besvär kan man överväga vidare utredning. Utredning och labprover som kan vara aktuella är S-urinsyra, blodstatus och diff, S-ANA, RF, SR, serologi för syfilis samt lungröntgen.
Differentialdiagnoser
Viruskonjunktivit
Uppträder oftast vid förkylningar, generaliserad, konjunktival injektion, ej ömhet.
Keratokonjunktivit
Generaliserad, konjunktival injektion, corneala infiltrat, ej ömhet
Sklerit
Ej förskjutbara noduli, oftast kraftig smärta, mer aggressiv bild, vidgade sklerala kärl, som inte kontraheras av topikalt fenylefrin.
Prognos
God prognos, dock stor recidivtendens.
Behandling
Episklerit är en självbegränsande sjukdom som ej ger upphov till några skador på ögat. Detta innebär att många patienter inte behöver någon behandling. För de patienter som har milda besvär kan tårsubstitiut ge viss lindring. För patienter med allvarligare sjukdomsbild kan man ge topikala kortisondroppar.
Nodulär episklerit kan kräva topikala kortisondroppar eller topikala NSAID-droppar. Vid dåligt svar kan det krävas systemisk behandling i form av kortison eller NSAID per os, även om evidensen för det sistnämnda är svag. Steroider är den vanligaste terapitraditionen i Sverige. Enligt vissa studier ger topikal NSAID inte bättre effekt än tårsubstitut.
Pågående virus-, mykobakterie- eller svampinfektion utgör kontraindiaktioner mot kortisonbehandling. Vissa patienter reagerar med ökat intraokulärt tryck vid topikal kortisonbehandling, vilket kan kräva extra tryckkontroller.
NSAID per os kan interagera med furosemid, thiazider, captopril och betablockarare och minska deras effekt. NSAID kan ge ökad blödningstid och öka nivån av phenytoin.
Komplikationer
Få komplikationer, oftast godartat förlopp. Vid associerade systemsjukdomar är eventuella komplikationer relaterade till dessa.
Vidare information
ICD-10
H151 - Episklerit
Referenser
1. Watson PG, Hayreh SS. Scleritis and episcleritis. Br J Ophthalmol. 1976;60:163-192.
2. Watson PG. Episcleritis. In: Current Ocular Therapy. 5th ed. 809.
3. Lin CP, Shih MH, Su CY. Scleritis. Surv Ophthalmol. May-Jun 2006;51(3):288-9; author reply 289.
4. Lim L, Suhler EB, Smith JR. Biologic therapies for inflammatory eye disease. Clin Experiment Ophthalmol. May-Jun 2006;34(4):365-374.
5. Kanski J, Clinical Ophthalmology, 4th edition 2002
6. American Academy of Opthalmology. Section 8. External Disease and Cornea. In: Basic and Clinical Science Course. San Fransisco, Calif: American Academy of Oftalmology; 2007-2008
7. The Wills Eye Manual; 3rd edition: 1999
8. PG Watson, DJ Lobascher, DW Sabiston, E Lewis-Faning, PD Fowler & BR Jones Double-blind trial of the treatment of episcleritis-scleritis with oxyphenbutazone or prednisolone. British Journal of Ophtalmology Aug 1966 (50): 463-81