Bemötande betyder mer i patientmötet med överviktiga

– Jag har mött många tjocka människor som blivit illa bemötta och kränkta inom vården, även när de sökt vård för något helt annat än sin fetma, säger Susanne Brandheim, vid Karlstad universitet, som disputerade med sin avhandling i mitten av oktober.

I avhandlingen visar hon att vi lever i en kultur som genomsyras av ett förakt och fördomar mot obesitas – vilket leder till att den drabbade skambeläggs.

I en av delstudierna, som omfattar drygt 68 000 individer i åldrarna 18–74 år, låg fokus på om andra människors respons påverkar tjocka personers psykiska ohälsa. Resultatet visar bland annat att frånvaron av positiv respons från andra kan vara lika skadligt för den psykiska hälsan som nedlåtande attityder.

– För de tjocka som känner sig uppskattade betyder inte fetman så mycket, men om uppskattningen minskar eller uteblir ökar den psykiska ohälsan, säger Susanne Brandheim.

Erfarenhet av illa bemötande i vården

 

Susanne Brandheim berättar att hon själv är överviktig och därför har erfarenhet av att bli illa bemött i olika avseenden.

– Det var så mitt intresse började, men forskningsfrågan formulerades först när jag insåg hur genomgripande detta fenomen är och hur oförstående vården tycks vara om att de skadar tjocka människor. När läkare skriver ut motion på recept och uppmanar sin patient att äta mindre är det i ren välvilja. Men sårbarheten som följer av att faktiskt inte ha gått ned i vikt i en fetmaföraktande kultur, gör att tjocka människor upplever sig dumförklarade, säger hon.

I avhandlingens visar Susanne Brandheim slutligen varför stigmatiseringen av överviktiga upprätthålls men ger också en möjlig avstigmatisering av tjocka personer. Läs avhandlingen "A Systemic Stigmatization of Fat People" här.