Överaktiv blåsa

Bakgrund

• Definieras som urinträngningar med eller utan samtidigt urinläckage (trängningsinkontinens), vanligtvis med ökad miktionsfrekvens och nokturi.
• Definitionen förutsätter att infektioner och andra relevanta sjukdomar i blåsa, bäcken och nervsystem är uteslutet.
• Andra beteckningar som används är urge syndrome, urgency frequency syndrome.

Epidemiologi

• Prevalensen är cirka 15 %.
• Det finns inga könsskillnader totalt sett, men i yngre åldrar är det något vanligare hos kvinnor medan det är vanligare hos män i äldre åldrar.

Etiologi och patogenes

• Överaktiv blåsa används som begrepp vid onormalt stark känsla av trängningar utan att något annat tillstånd kan förklara symtomet.
• Normal urinblåsefunktion innebär ett komplext samarbete mellan hjärnbarken, pons, ryggmärgen, med autonom och sensorisk innervation av nedre urinvägarna och anatomiska komponenter i de nedre urinvägarna.
• Förändringar i reflexbågar som är involverade i de nedre urinvägarnas funktion eller morfologiska förändringar i några av nerverna, glatt muskulatur eller urotelet kan bidra till dysfunktion i de nedre urinvägarna.

Predisponerande faktorer

• Detrusoraktivitet:
  • Neurogen:
    • Exempelvis stroke, MS, Parkinsons sjukdom, ryggmärgskada med flera
  • Icke-neurogen:
    • Sjukdomar i blåsan (infektion, tumör, sten, främmande kropp)
    • Sjukdomar som trycker på blåsan utifrån (myom, ovarialcysta eller tumör, rektaltumör)
    • Obstruktion
• Betydande övervikt.
• Överaktiv blåsa förekommer ofta tillsammans med obstipation men man har inte sett att behandling av obstipation förbättrar urininkontinensen.

ICD-10

• N31 Neuromuskulär blåsfunktionsrubbning som ej klassificeras annorstädes
• N32 Andra sjukdomar i urinblåsan
• N39 Andra sjukdomar i urinorganen

Anamnes

• Kraftig urinträngning.
• Frekvent blåstömning:
  • >8 tömningar om dagen och ofta vattenkastning 1–2 gånger/natt
• Urinläckage:
  • Förekommer inte hos alla
  • Patienten klarar inte att hålla sig i samband med kraftig urinträngning
• Minskad livskvalitet:
  • Överaktiv blåsa är ett tillstånd som i hög grad kan minska livskvaliteten
  • Många undviker att uppsöka läkare eftersom de är generade, rädda för operation, tror problemet inte kan behandlas eller ser det som en normal konsekvens av åldrande
• Uteslut följande symtom:
  • Blod i urinen, tömningsproblem, smärta eller andra symtom eller tecken på neurologisk, systemisk eller lokal sjukdom, samt onormalt högt vätskeintag

Kliniska fynd

• Normal status vid gynekologisk eller rektalundersökning.
• Uteslut tecken på neurologisk sjukdom och tumör i prostata eller ovarier.

Utredning av överaktiv blåsa

• Urinsticka.
• Mätning av resturin.
• Miktionslista:
  • Ger en bild av omfattningen av problemet
  • Dryck- och urinmätningslista över två dygn bör göras

Differentialdiagnoser

• Ansträngningsinkontinens:
  • Urinläckage i samband med hosta och tunga lyft
• Trängningsinkontinens:
  • Urinläckage i samband med kraftig urinträngning
• Interstitiell cystit:
  • Frekvent blåstömning med små volymer och smärtsam urinträngning
  • Detta ger inte inkontinens
• Polydipsi och polyuri:
  • Onormalt (sjukligt) högt vätskeintag med påföljande stor urinproduktion
  • Miktionslista visar stor frekvens men normala miktionsvolymer
• Maligniteter:
  • Urinblåsecancer, ovarialcancer

Behandling av överaktiv blåsa

• Behandlingsbehov styrs av hur mycket symtomen påverkar patienten.
• För många patienter är information om tillståndet tillräcklig behandling, och läkemedelsbehandling kan då undvikas.
• Vid behov för intervention rekommenderas i första hand blåsträning, eventuellt i kombination med läkemedelsbehandling:
  • Vid blåsträning försöker patienten fördröja urineringen, först i 15 minuter och senare i ökande intervaller
  • Det är ofta hjälpsamt att använda miktionslista då patienten kan se förbättring i blåsvolym
• Om läkemedelsbehandling väljs bör det användas i förhållande till effekt, biverkningar och patientens acceptans till att använda läkemedel en längre tidsperiod.

Egenbehandling

• Begränsa vätskeintag, inklusive mat med högt vätskeinnehåll.
• Man kan rekommendera en minskning på 25 % initialt, kanske ned mot 1000–1500 ml/dygn. Dryckeslistor kan underlätta för att hålla reda på vätskeintag.
• Minska kaffe, te och alkoholintag.
• Viktminskning och motion kan hjälpa.
• Blåsträning handlar till stor del om att undgå blåstömning vid första trängingskänslan eller för säkerhetsskull.

Läkemedelsbehandling

• Muskarinreceptorantagonister (oxibutynin, tolterodin, solifenacin, darifenacin eller fesoterodin):
  • Har varit mest använda men man bör vara försiktig med att förskriva sådana preparat till äldre och till män med obstruktiva miktionsproblem
• Beta-3-receptoragonist (mirabegron):
  • Kan öka blåskapaciteten, men har ingen inverkan på tömningsfunktionen
  • Eftersom mirabegron stimulerar betareceptorer och erfarenhet av behandling av patienter med hjärt-kärlsjukdom är begränsad bör förskrivning till denna patientkategori ske med försiktighet
  • Mirabegron tycks tolereras bättre av patienterna jämfört med muskarinreceptorantagonister
• Effekten är gradvis insättande inom loppet av 8–12 veckor. Bra kontroll över besvären kan förväntas inom en månad.
• De vanligaste biverkningarna av antikolinergika är muntorrhet, förstoppning och dimsyn.
• Patienten bör kontrolleras efter några veckor för att utvärdera effekt och biverkningar.
• Vid bristande effekt eller oacceptabla biverkningar bör läkemedlet sättas ut.

Annan behandling

• Blåsträning:
  • Har effekt hos båda könen och i alla åldrar
  • Principen är att man tränar på att hålla mot urinträngningen så att intervallet mellan tömningarna kan ökas och de subjektiva besvären minska
  • Målet bör vara minst 3 timmar mellan varje blåstömning
• Bäckenbottenträning:
  • Kan vara effektivt om trängningsinkontinens är en central del av sjukdomsbilden
• Remiss till uroterapeut kan vara bra om patienten behöver få instruktion i träning av blåsan, elektrostimulering eller för vidare utredning

Komplikationer

• Sämre livskvalitet.

Prognos

• Med adekvat behandling kan patienten få god kontroll över sina besvär.

Källor

• Läkemedel vid överaktiv blåsa – behandlings­rekommendation (2011). Läkemedelsverket (hämtad 2022-12-12)
• Yeowell G, Smith P, Nazir J, et al. Real-world persistence and adherence to oral antimuscarinics and mirabegron in patients with overactive bladder (OAB): a systematic literature review. BMJ Open. 2018. PMID: 30467131
• White N, Iglesia CB. Overactive Bladder. Obstet Gynecol Clin North Am. 2016 Mar;43(1):59-68. PMID: 26880508
• Svensk Urologisk Förening: Störning av de nedre urinvägarnas funktioner - State of the Art 2015