Sex frågor och svar om spasticitet

Vilka drabbas av spasticitet?

– Strokepatienter är den största gruppen med 30 000 som drabbas varje år. Av dem får en tredjedel besvärande spasticitet. Problem med spasticitet kan också uppstå av till exempel tumörer, traumatiska hjärnskador, Parkinsons sjukdom, multipel skleros (MS) och ryggmärgsskador. Spasticitet går inte att förhindra men det gäller att komma ihåg att all spasticitet inte är av ondo. Det kan till och med vara nödvändigt att bevara en viss spasticitet. Det är en komplex företeelse och det har gjorts flera olika försök att förutse vilka som drabbas och därför ska behandlas tidigt. Men det har inte gett klinisk nytta, säger Patrik Säterö.

Vilka är de vanligaste frågorna du får från patienter med spasticitet?

– Spasmerna visar sig vanligen några veckor eller månader efter skadan. Patienterna söker ofta vård för att de är stela och tror att det beror på att de länge har varit stilla. När spasticitet är fastställt brukar jag börja med att förklara varför nervskadan uppstått och att det inte behöver vara något negativt. Jag brukar såklart också få frågor om behandling och idag finns ju bra hjälp att få. Efter lång och regelbunden behandling kan besvären minska. Ibland möter jag också patienter som inte vet hur de ska komma vidare med sin behandling då de kanske har gjort ont hos sjukgymnasten och därför slutat gå dit, säger han.

Vilken fysisk behandling rekommenderar du?

– Behandling med fysioterapi och arbetsterapi är det viktigaste tillsammans med det patienten själv gör. Viktigt är att töja och belasta, använda det som patienten kan använda så mycket de kan och få med rörelserna i vardagsaktiviteter. Gör det ont eller är mycket besvärande under till exempel längre transporter kan smärtstillande och lugnande läkemedel behövas men det ska inte användas mer än absolut nödvändigt, förklarar han.

Vilka andra farmakologiska behandlingsalternativ finns?

– Som lokalbehandling används injektioner med läkemedelssubstansen botulinumtoxin runt om i världen. Behandlingen kan avbrytas om effekten inte anses tillräcklig, tillskillnad från kirurgiska ingrepp. Nackdel med botulinumtoxin-behandling är att det är lite invecklat att bedöma och kartlägga patientens behov och att veta vilka muskler som ska behandlas. Patienter med mer generell spasticitet kan behandlas med läkemedelssubstansen baklofen som tablett eller inopererad pump, säger Patrik Säterö.

Vad vill du säga till allmänläkare som möter patienter med spasticitet?

– Det krävs mycket förståelse och förklaringar till patienten. Jag har uppfattningen om att fokus inom primärvården ligger på att förhindra en ny stroke vilket kan göra att spasticitet missas och upptäcks allt för sent. Be fysioterapeut eller arbetsterapeut om en bedömning om spasticiteten hindrar patientens rehabilitering. Om det inte kan hanteras av primärvårdsterapeuterna är det klokt att remittera till spasticitetsmottagning som finns på rehabklinikerna. Tyvärr är det alldeles för ovanligt att dessa patienter får remiss till specialist och får den behandling de behöver, säger han.

Vilka är de största vinsterna med att stärka vården vid spasticitet?

– Spasticitet är inte direkt livshotande men med bra behandling kan man undvika att patienten hindras i sin återhämtning och behöver onödigt mycket omsorg. Det kan till exempel göra att patienten slipper bo på vårdboende. Samhället kan bespara både lidande och vårdresurser om spasticitet behandlades men också följs upp i större utsträckning. Uppföljning av sjukvård, hälsovård och med positiva tips om egenvård är viktiga för att uppnå så bra livskvalitet som möjligt. Det är aldrig försent att bli bättre, avslutar Patrik Säterö.

Vad vill du veta om spasticitet? Kommentera gärna direkt under artikeln.