GLP-1-analog utan effekt mot Parkinsons sjukdom i stor studie

Epidemiologiska studier har tidigare antytt att läkemedlet kan minska utvecklingen av Parkinsons sjukdom hos patienter med typ 2-diabetes, och djurstudier har visat på en potentiell nervskyddande effekt.

Tidigare studier har också visat vissa positiva resultat för GLP-1-analoger vid behandling av Parkinsons sjukdom. En fas 2-studie med lixisenatid visade till exempel en viss förbättring av motoriska symtom, och exenatid visade effekt jämfört med placebo i två mindre studier med ett års uppföljning. I den aktuella studien följde forskarna fler patienter under en längre tid.

Studien, som publicerades i The Lancet, rekryterade patienter med Parkinsons sjukdom från sex sjukhus i Storbritannien. Totalt randomiserades 194 deltagare till två lika stora grupper, där den ena fick veckovisa injektioner med exenatid och den andra fick placebo.

Patienterna bedömdes ha medelsvår sjukdom och hade vid start i genomsnitt 32 poäng på skalan MDR-UPDRS del III, som mäter motoriska symtom. Efter 96 veckor mättes symtomen återigen med samma skala efter en tillräckligt lång ”wash-out”-period av andra dopaminerga läkemedel för att effekten av dessa kunde räknas bort.

Resultatet visade att symtomen förvärrades i båda grupperna, med en genomsnittlig ökning på 5,7 poäng i exenatidgruppen och 4,5 poäng i placebogruppen. Inte heller bland yngre patienter sågs någon fördel av behandling med exenatid.

Forskarna spekulerar om att det negativa resultatet kan bero på att exenatid inte uppnådde tillräckligt hög koncentration i CNS för att kunna utöva sin effekt, eller att läkemedlet sattes in för sent i sjukdomsförloppet. De påpekar också att det fortfarande kan finnas undergrupper av patienter, som inte analyserades i studien, där behandling med exenatid kan vara av värde, exempelvis patienter med samtidig typ 2-diabetes.