Framgång i ALS-forskningen – ny genterapi kan bromsa sjukdomsförloppet

ALS, amyotrofisk lateralskleros, är en fruktad men ovanlig sjukdom. Runt 400 personer insjuknar årligen i Sverige, de flesta mellan 60 och 80 år gamla. Bromsmediciner finns, men ger för de allra flesta bara en kort ökning av överlevnadstiden. Orsaken till ALS är okänd, men det finns många hypoteser. En av dessa är att ett protein inne i nervcellerna veckas på ett felaktigt sätt. Runt tio procent av patienterna bär på ett genetiskt anlag som bidrar till att de utvecklar sjukdomen.

Antalet personer som fått en ALS-diagnos har ökat något under de senaste 30 åren. Antagligen beror det till stor del på bättre diagnostiska metoder, att sjukdomskriterierna har ändrats något och att vi vet mer om sambandet mellan ALS och andra sjukdomar. Överlevnaden efter diagnos varierar, från ett par år till flera decennier, beroende på en mängd olika faktorer.

Ett genombrott i forskningen – har aldrig sett liknande resultat

Ett genombrott tycks har skett i forskningen om ALS. Forskare vid Umeå universitet rapporterar att sjukdomsförloppet hos en svensk patient, med en särskilt aggressiv form av ALS-sjukdom, har bromsats in med hjälp av ny genterapimedicin. När patienten diagnostiserades 2020 var överlevnadsprognosen i bästa fall två år. Fortfarande, nu efter fyra år, kan patienten exempelvis gå i trappor, resa sig från en stol, äta och tala bra och leva ett socialt aktivt liv – och känner hopp inför framtiden. Forskarna vid Umeå universitet och Norrlands universitetssjukhus har aldrig tidigare sett liknande resultat med någon annan behandling.

En viktig upptäckt i sammanhanget, är att det nu går att kraftigt reducera halten av det sjukdomsframkallande SOD1-proteinet och samtidigt mäta en tydlig bromseffekt mot ytterligare sjukdomsutveckling.

Det finns många typer av ALS-sjukdom, och bara två till sex procent har en ALS-sjukdom som beror på en mutation i SOD1-genanlaget. Många av dem har en familjär förekomst av sjukdomen, men mutationer i SOD1 hittas även vid så kallad sporadisk ALS.

Sedan sommaren 2020 ingår patienten i en fas 3-studie (VALOR) på ett nytt genterapiläkemedel (tofersen, en så kallad antisenseoligonukleotid) för patienter med så kallade SOD1-mutationer som orsakar felveckning och ihopklumpning av SOD1-protein i motornervcellerna. Var fjärde vecka har patienten fått den experimentella behandlingen på ett universitetssjukhus i Köpenhamn.

Samma läkemedelsstudie har genomförts i flera olika länder och motsvarande resultat, som för den svenska patienten, har rapporterats från forskare i till exempel Tyskland, Belgien, USA och Kanada.

Nedbrytningen av nervceller minskat med nästan 90 procent 

Vid diagnostillfället 2020 var patientens mätvärde av ämnet neurofilament L – en biomarkör som visar på nedbrytning av nervceller – mycket högt. Nu fyra år senare och efter 50 injektioner av det nya läkemedlet är det reducerat med nästan 90 procent.

Patientens funktionsnivå, mätt enligt skalan ALSFRS-R, är nedsatt jämfört med en frisk person (48 poäng) men har legat kvar på nästan samma nivå, kring 35–37 poäng, de senaste 18 månaderna – det vill säga en nedsatt funktionsnivå med cirka 26 procent jämfört med en frisk individ. En person med denna aggressiva typ av anlag för ALS som patienten har, skulle utan behandling ha tappat minst 1–1,5 poäng i månaden.

Godkänd av amerikanska läkemedelsmyndigheten

Studien som patienten deltar i avslutas i sommar. Medicinen är inte ännu tillgänglig i Sverige, men den är godkänd av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA och den 23 februari kom europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA, med en rekommendation om att läkemedlet ska användas på patienter med SOD1-genmutationer inom EU. Regionernas gemensamma råd för nya terapier (NT-rådet) har dock uppmanat vården att vänta med att förskriva läkemedlet i väntan på att en hälsoekonomisk bedömning har gjorts av TLV-rådet.

Nästa steg för forskargruppen är att studera resultaten från patienterna som får läkemedlet. Det har fungerat för vissa, men alla har inte haft samma positiva effekt. Det kan eventuellt vara en dosfråga eller fråga om när under sjukdomsförloppet behandlingen har initierats. Möjligen är det nödvändigt med ytterligare läkemedel för att helt bromsa processen. Man planerar även att studera de kompensatoriska mekanismer som behandlingen med läkemedlet tycks ha aktiverat, för att få insyn i hur tidigare helt okända delar av nervsystemet fungerar, vilket kan leda till utveckling av ännu effektivare läkemedel framöver.

Det pågår en intensiv och omfattande forskning idag både i Sverige och internationellt för att hitta nya angreppspunkter så att motsvarande läkemedel kan tas fram för övriga patientgrupper. Behandlingen i framtiden kommer sannolikt att baseras på vilken variant av ALS varje enskild individ har och bestå av kombinationer av läkemedel.