Nästan 3 av 10 läkare osäkra på behandling av spasticitet
I NetdoktorPro:s enkätundersökning om spasticitet blottades en viss osäkerhet kring hur man som läkare på vårdcentral ska behandla patienter med spasticitet.
– Om man inte vet vad man ska göra åt en sne fot eller en knuten hand, då kan man ringa och rådfråga någon som vet mer, till exempel ett spasticitetsteam, säger Patrik Säterö, specialistläkare och klinikchef på den privata kliniken Rehdo i Göteborg.
I mitten av januari i år hade totalt 205 läkare genomgått NetdoktorPro:s quize om spasticitet. Det gick ut på att följa ett patientfall där du som läkare på en vårdcentral träffar en 66-årig kvinna som för ett halvår sedan fick stroke i form av cerebral infarkt i vänster capsula interna.
Gör quizet: Patientfall: Kvinna, 66 år, med strokeskada
“De allra flesta får ingen behandling alls”
I din position är det absolut viktigaste att identifiera problemet hos patienter som har spasticitet, menar Patrik Säterö. Därefter menar han att läkaren och patienten ska sätta upp en målbild tillsammans, eftersom olika individer har olika rörelsemål och önskningar om fysisk förmåga.
– 30 procent av alla med stroke drabbas av spasticitet, det är 10 000 nya patienter per år som får problem med spasticitet efter stroke. Och de allra flesta får ingen behandling alls, säger Patrik Säterö som också varit med och utformat quizet.
Varför får de ingen behandling?
Små framsteg för patienter med Duchennes muskeldystrofi – men lång väg kvar
- Det finns fortfarande ett behov av mer forskning för att förbättra villkoren för patienter och för att optimera behandlingarna, säger överläkare Anne-Berit Ekström, vid Drottning Silvias Barnsjukhus i Göteborg.
– På grund av okunskap. Man kanske säger: “Det får man räkna med, det blir nog bättre”. Men det är jätteviktigt att de får träffa en fysioterapeut som en del i en första bedömning och förklaring i vad det är för någonting. Om det inte räcker för att hålla det i schack så bör man skicka dem till ett spasticitetsteam som finns på de flesta större sjukhus.
[ReadMoreLinkBoxSecond]Kom överens om målbild
Den 66-årig kvinnan med tidigare stroke har sedan anfallet en högersidig hemipares med vill volontär motorik i nedre extremiteten och ingen viljemässig motorik i övre extremitet. En del afasi men det går att förstå henne och hon verkar ta till sig det mesta.
Rätt åtgärd är här att remittera till närmaste spasticitetsteam för bedömning och åtgärd, något som 74 procent av de deltagande läkarna svarade rätt på. Patrik Säterö tolkar resultatet som att det ändå råder en viss förvirring kring var man ska vända sig.
– Många tror att det är neurologer som kan allting om nervsystemet och ska styra det här. Ibland är det neurologer men oftast är det rehabläkare som ger botulinumtoxin mot spasticitet och spasticitetsteam kan oftast sånt här bättre än neurologerna.
En femtedel svarade däremot att de skulle ordinera Baklofen, 10 mg tre gånger dagligen, för att dämpa tonusbesvären.
– Precis som tre glas rödvin ger en avslappnad kropp så ger Baklofen det. Men en person med hjärnskada blir jättetrött och golvad av det. Man blir slapp och mjuk i armen men man kan inte använda den till någonting heller, inte heller den friska sidan. Därför är det oftast onödigt att prova, säger Patrik Säterö och tillägger:
– Visst kan man testa med baklofen, men då får man snabbt ta tillbaka patienten och fråga hur det gick. Om det inte går bra, vilket det inte kommer göra, då kan man gå vidare då.
Läs även: Nytt rehabiliteringsfokus för patienter med dystoni
34 procent osäkra på botulinumtoxinbehandling
Det visade sig att kvinnan, som nu är i spasticitetsteamets vård, behöver botulinumtoxininjektioner. Det var något som satte flera läkares omdöme på prov.
Frågan som slog knut på deltagarna handlade om hur man som läkare ska tänka kring det farliga giftet, vilken mängd man ska ge patienten och var man ska injicera. Några få personer svarade att man börjar försiktigt med en eller två muskler, "eftersom det är ett otroligt farligt ämne".
– Jag vet att många tänker så, många är lite rädda för att det är ett giftigt ämne och tror att man ska ta det försiktigt, säger Patrik Säterö.
Endast 66 procent svarade rätt, att man ger tillräcklig dos för att nå de uppsatta målen.
