Stora skillnader i praxis vid behandling av KOL – så här bör du inom sjukvården tänka

Kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) är en inflammatorisk luftvägssjukdom som framför allt drabbar rökare. I Sverige lider uppskattningsvis 700 000 personer av KOL. Lyckligtvis så har den medicinska utvecklingen under senare år gått framåt med flera nya läkemedel – både lindrande och som minska antalet försämringsepisoder. Samtidigt lever uppfattningen delvis kvar om att KOL är en sjukdom som när man väl drabbas inte går att göra något åt. Underdiagnostik är också ett stort problem som innebär att många blir utan effektiv behandling, med sämre hälsa som följd. Som det ser ut idag kan dessutom både diagnostik och behandlingsmetoder skilja sig åt nationellt, och patienter riskerar att inte få den behandling de har rätt till. 

Upptäck fler patienter i tid 

För att upptäcka och diagnostisera KOL är spirometri den metod som är mest effektiv och alla patienter som röker eller har rökt och som dessutom har symtom från luftvägarna bör erbjudas en FEV1/FEV6- mätning, för att rutinmässigt identifiera dem som behöver en grundligare utredning och för att kunna komma fram till korrekt diagnos samt fortsatt behandling. 

Samarbete inom professionen 

KOL är en komplex och icke isolerad sjukdom med koppling till flera andra tillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar. Patienterna behöver därför ofta flera typer av åtgärder och insatser samtidigt. Alltifrån läkemedelsbehandling, utbildning, stöd att sluta röka eller stöd och råd från en dietis eller psykolog. Olika professioner med olika kunskap och erfarenheter inom området behöver därför samverka kring patientens olika åtgärder i primärvården. 

Håll koll på patientens fysik 

Bland patienter med KOL är nedsatt fysisk kapacitet inget ovanligt. Det innebär i sig både försämrad livskvalié och ökad risk för förtida död. För dig som läkare är det här viktigt att följa upp, exempelvis genom sex minuters gångtest. Även konditions- och styrketräning bör erbjudas personer med KOL som har nedsatt fysisk kapacitet. 

Åtgärden ökar patientens funktionsförmåga och livskvalitet, och minskar risken för sjukhusinläggning Det är också viktigt att kunna erbjuda fysisk träning för att behålla tidigare uppnådda träningseffekter. 

Patientens egenvård A och O 

Patientens egen uppfattning kring sjukdomen är en viktig pusselbil för ett effektivt resultat av behandlingen.  Kunskap stärker förmågan till till egenvård och genom utbildning kan dessutom skamkänslorna som ofta är kopplade till diagnosen minska. 

Tätare uppföljning 

När det gäller uppföljning av KOL-patienter är variationen stor ute i landet. Regelbundna återbesök är samtidigt en förutsättning för god sjukdomskontroll med färre akutbesök och sjukhusinläggningar. Beroende på sjukdomens allvarlighetsgrad kan uppföljningen komma att se olika ut och det är därför viktigt med individanpassade uppföljningscheman. Oavsett frekvens ska besöken innehålla bedömning av både symtom, fysisk aktivitet, anamnes om rökstatus och sjukfrånvaro, mätning av längd och vikt samt undersökning av inhalationsteknik. Uppföljningen kan ske både genom fysiska träffar eller  via telefon, webben eller mobiltelefonappar. 

Enligt en utvärdering från Socialstyrelsens skulle de patienter som idag är drabbade av KOL behöva i genomsnitt 0,5 ytterligare besök per år. 

Skillnad mellan kvinnor och män 

Sedan drygt 15 år tillbaka har den så kallade  PRAXIS-studien undersökt hur patienter med KOL mår och hur de behandlas i vården. Ett av fynden visar att Kvinnor med KOL får mer effektiv behandling än män med samma sjukdom. Bland annat behandlas kvinnor mer intensivt med läkemedel och de får dessutom oftare stöd att sluta röka. Fler kvinnor tar också pneumokockvacciner, som i sin tur skyddar mot lunginflammation.