Nya rekommendationer för behandling av astma

Omkring tio procent av befolkningen har astma, som därmed är en av våra största folksjukdomar. Astma kan debutera i alla åldrar – astmadebut hos äldre är inte ovanligt och kan ibland felaktigt förbises.

Astma är en heterogen sjukdom som karakteriseras av kronisk luftvägsinflammation. Behandlingsmålet vid astma är att uppnå symtomfrihet, att förhindra exacerbationer och lungfunktionsnedsättning samt att minimera läkemedelsbiverkningar. Trots goda behandlingsmöjligheter uppnår mindre än hälften av alla astmatiker fullgod astmakontroll. Riskfaktorer för att utveckla astma är kvinnligt kön, allergisk rinit, astma i familjen och fetma. Cirka 15 procent av astma som debuterar i vuxen ålder beror på exponering i arbetslivet.

De tre vanligaste undergrupperna/fenotyperna av astma

1. Typ 2-driven astma, där man ser en aktivering av Th2-hjälparceller och ILC2-celler, två typer av lymfocyter som bidrar till ökning av eosinofiler och IgE. Till denna grupp hör allergisk astma, som ofta svarar bra på behandling med inhalationssteroider. Även eosinofil astma, som inte är förenad med allergi, ingår i denna grupp. Denna form av astma kan ibland vara svårbehandlad. Vid eosinofil astma, som trots behandling med högdos inhalationssteroid inte är under kontroll, bör ställning tas till behandling med biologiska läkemedel.

2. Icke-typ 2-driven astma, en heterogen grupp som vanligen drabbar vuxna, och svaret på inhalationssteroider kan variera. Till denna ibland svårbehandlade grupp räknas till exempel astma vid samtidig fetma, uttalad bronkiell hyperreaktivitet eller förhöjda neutrofiler i blod.

3. Astma med persisterande luftvägsobstruktion. En del personer som haft astma under lång tid kan, oavsett typ, utveckla en permanent luftvägsobstruktion som anses bero på remodellering i luftvägarna. Det är mycket viktigt att patienterna fortsätter med sin ICS-behandling och att de behåller sin tidigare astmadiagnos även om spirometrin får en KOL-liknande bild.

Ansträngningsutlöst astma är inte en egen fenotyp, utan astmasymtom som en följd av fysisk aktivitet. Astmasymtom ska här förebyggas med sedvanlig behandling, oavsett fenotyp. En utmaning kan vara att avgöra om patienter med obstruktiva besvär har astma eller KOL, eller båda sjukdomarna samtidigt.

I dagarna publicerades Läkemedelsverkets nya behandlingsrekommendationer för astma (samt kroniskt obstruktiv lungsjukdom), vars primära mål är att stödja primärvården i att ge en adekvat behandling, oavsett var i landet patienten bor.

Huvudbudskapet är framför allt att alla vuxna och nästan alla barn med astma bör ordineras inhalationssteroider (ICS) med regelbunden uppföljning för att förebygga akuta symtom och kunna justera den dagliga medicineringen vid behov. Detta för att undvika underbehandling och bristande symtomkontroll, som också kan bero på såväl bristande inhalationsteknik som följsamhet.

Vidare ur behandlingsrekommendationerna:

Det går inte att utesluta astma baserat på en normal spirometri eftersom graden av luftvägsobstruktion vid astma varierar över tid. Bedömning av astmans svårighetsgrad baseras på hur mycket läkemedel som behövs för att uppnå sjukdomskontroll.

Ett nytt begrepp för snabbverkande beta-2-stimulerare introducerades, FABA, fast-acting beta-2-receptor agonists. FABA kan antingen ha lång verkan, cirka 12 timmar (formoterol), eller kort verkan, cirka 4 timmar (salbutamol och terbutalin). Behandlingen av astmapatienter kan för och främst skötas på vårdcentral, endast vid svårare former av astma kan patienten behöva träffa en specialist inom lungmedicin och/eller allergisjukdomar. Behandlingen behöver sedan skötas av så kallade astma-KOL-team med en bred kompetens.

Fotnot: De inhalationssteroider som är godkända vid astmabehandling i Sverige är: beklometason, budesonid, ciklesonid, flutikason och mometason.