Läkare: sluta blanda ihop astma och KOL

Kronisk obstruktiv lungsjukdom, KOL, har blivit allt vanligare bland svenskarna de senaste åren och risken att drabbas ökar med åldern. Kliniskt ses en förlust av lungparenkym (emfysem) samt inflammation i bronkiolerna, så kallad bronkiolit. Det orsakar en obstruktion av luftrören och patienten får svårare att andas och blir orkeslös.

Även antalet astmatiker har ökat i landet. Numera är en miljon svenskar drabbade av sjukdomen som delas in i allergisk- och icke allergisk astma. Båda formerna karaktäriseras av akut eller kronisk inflammation i de nedre luftvägarna. Därmed ökar känsligheten för luftvägsirritanter vilket orsakar bronkospasmer, en sammandragning av luftrörens glatta muskulatur. 

Idag är KOL nästan lika vanligt förekommande som astma, påpekar Claes-Göran Löfdahl som är överläkare vid Lunds universitetssjukhus samt professor emeritus i lungmedicin och allergologi vid Lunds universitet.

– Eftersom sjukdomarna har mycket gemensamt ökar risken för att läkare förväxlar dem med varandra - jag har sett flera kollegor blanda ihop diagnoserna. De måste hållas isär så mycket det går eftersom prognoserna skiljer sig och sjukdomarna delvis behandlas på olika sätt, säger han.  

Lungsjukdomarna delar flera symtom

En bidragande orsak är att KOL och astma delar flera symtom, exempelvis obstruktion av luftrören och andningssvårigheter. Båda sjukdomarna räknas också som inflammatoriska. 

– Pip i bröstet är vanligt hos astmatiker. Men läkare kan också höra pipljud i lungorna hos patienter med KOL, säger Claes-Göran Löfdahl. 

Även slemproduktionen i luftvägarna ökar vid både KOL och astma.

– Dessvärre tror många läkare att kronisk bronkit och KOL alltid går hand i hand, vilket inte är fallet. Det stämmer att kronisk bronkit ibland är en del av symtombilden vid kronisk obstruktiv lungsjukdom, men patienten behöver inte ha KOL för att denne lider av kronisk bronkit. 

Spirometri – ett värdefullt verktyg

– Att läkare förväxlar astma och KOL beror troligtvis på att vissa anammar gammal medicinsk kunskap samt att man inte använder spirometern adekvat, säger Claes-Göran Löfdahl.

Han nämner reversibilitetstester som visar hur mycket kontraktion minskar i luftvägarnas glatta muskulatur efter bronkvidgande medicinering. Reversibilitet definieras som ökning av FEV1, det vill säga forcerad exspiratorisk volym under en sekund.

– En ökning av FEV1 med tolv procent från utgångsvärdet före bronkdilaterande, har länge ansetts som typiskt för astma. Men svårigheten är att närmare hälften av dem med KOL också har en reversibilitet av samma storlek, säger Claes-Göran Löfdahl.

Till skillnad från KOL-patienten kan astmatikern vanligtvis uppvisa en normal spirometri efter behandling eller när astmaattacken avklingat - något som särskiljer diagnoserna. 

– Vid selektiv undersökning på exempelvis en vårdcentral har ofta astmapatienten en normal spirometri om kontrollen görs under en besvärsfri period. Ett spirometrivärde inom normalgränsen räcker således inte för att utesluta astma – det är viktigt att komma ihåg.

Däremot kan en normal spirometri, efter bronkdilatation, utesluta KOL. 

– En spirometri krävs för att ställa diagnosen KOL. Efter bronkdilatation är kvoten FEV1/FVC <0,7 (70 procent) vid kronisk obstruktiv lungsjukdom. Men spirometrivärdena ska alltid sammanvävas med anamnes och kliniska fynd.

”Alla berörda läkare borde läsa riktlinjerna”

Idag rekommenderar Socialstyrelsen dynamisk spirometri med mätning av FEV1/FVC (enbart utifrån forcerad utandning) till patienter med misstänkt KOL, efter bronkdilaterande behandling. Numera bedöms mätningen som likartad med FEV1/VCmax gällande diagnostisk precision.

Endast i undantagsfall bör sjukvården erbjuda dynamisk spirometri med FEV1/VCmax (baserad på både långsam och forcerad utandning) till patienter som tros vara drabbade av KOL, enligt Socialstyrelsen. 

– Den här kunskapen finns i de uppdaterade riktlinjerna för astma och KOL som alla berörda läkare borde ta del av.