Mjältskada

Bakgrund

• Skada på mjälten kan innebära kapselskada, parenkymskada och/eller subkapsulärt hematom

Epidemiologi

• Mjälten är det organ som oftast skadas vid trubbigt buktrauma

Etiologi och patogenes

• Mjälten är kraftigt vaskulariserad och alla skador på parenkymet leder till blödning. Är kapseln relativt hel, kan blodet stanna kvar innanför den

ICD-10

• D759P Annan sjukdom i blod och blodbildande organ

Anamnes

• Vid trauma mot övre vänstra delen av buken bör skada på mjälten misstänkas. Fraktur av de nedre revbenen på vänstra sidan ska alltid ge stark misstanke om mjältskad

Kliniska fynd

• Ofta ospedifika buksmärtor.
• Vid större blödning risk för chock.

Utredning av mjältskada

• Akut ultraljud, FAST är en metod som kan användas till att påvisa fri vätska i buken och används framförallt på hemodynamiskt instabila patienter.
• DT användas för att visualisera skadan
• Blodprover inkluderar Hb och blodgruppering.

Differentialdiagnoser

• Skador på andra bukorgan.

Behandling av mjältskada

• Behandling beror på skadornas omfattning och om patienten är cikulatoriskt stabil.
• Mjältskador kan ofta behandlas icke-kirurgiskt även benämnt NOM (Non-Operative Management).

Egenbehandling

• Ofta krävs akut omhändertagande vid mjältskada,

Läkemedelsbehandling

• Initialt eventuellt intravenös vätska/näring
• Blodtransfusion vid allvarlig blödning

Annan behandling

• I vissa fall angiografisk embolisering av blödning.
• Initial laparotomi görs vid hemodynamisk instabilitet

Komplikationer

• Splenos, autotransplantation av mjältvävnad.
• Overwhelming Post Splenectomy Infection syndrome (OPSI) är orsakas i regel av kapselförsedda bakterier (till exempel Streptococcus pneumoniae, Haemophilus influenzae och Neisseria meningitidis).
• Splenektomerade bör vaccinras mot kapselförsedda bakterier.

Prognos

• Prognosen för mjältskada är god, men beror på övriga skador,