Liktornar och hudförhårdnader

Bakgrund

• Liktorn, klavus:
  • Vid en liktorn finns ett begränsat område med hyperkeratotisk hud, ofta med en ömmande central del
• Hudförhårdnad, kallus:
  • Vid kallus handlar det om en mer spridd hyperkeratos, utan en central öm del

Epidemiologi

• Klavus och hudförhårdnader är mycket vanligt förekommande:
  • Upp till 70 % av personer >65 år har hudförhårdnader och/eller liktornar
  • Särskilt kvinnor är utsatta för liktornar, troligen för att de oftare än män använder trånga och mindre bekväma skor
  • Personer över 65 år har ökad risk till följd av att huden blir tunnare med stigande ålder

Etiologi och patogenes

• Upprepad friktion eller tryck mot huden leder till en hyperkeratos i huden, som vanligen är en fysiologisk, skyddande mekanism:
  • När det leder till smärta är det en patologisk process
  • Smärta uppstår när den centrala delen av en liktorn trycker mot nervstrukturer
• De vanligaste lokalisationerna för liktornsbildning är fötterna, särskilt de dorsolaterala områdena vid femte tån, de interdigitala områdena och på fotsulan (under metatarsalhuvudena).

ICD-10

• L84.9A Kallus (hudförhårdnad)
• L84.9B Klavus (liktorn)
• L84.9X Liktornar och hudförhårdnader, ospecificerat

Anamnes

• En liktorn kan ge smärtor.
• Vid mer generella hudförhårdnader kan sår uppkomma till följd av torr och sprucken hud.
• Utred med patienten vad som kan vara orsaken:
  
  • Fokusera särskilt på skorna
  • Gång och annan fysisk aktivitet (yrke)
  • Behandling nu eller tidigare

Kliniska fynd

• Vid undersökning ses hyperkeratotisk eller förtjockad hud.
• Vid liktorn ses ett centralt område med en ofta mer genomskinlig kärna. Den är öm vid tryck.
• Eventuellt kan man skrapa på liktornar för att se om det framträder underliggande blodkärl (mörka fläckar eller punktformade blödningar) som är tecken på vårtor.

Utredning av liktornar och hudförhårdnader

• Diagnosen baseras på kliniska fynd.
• Biopsi kan övervägas i atypiska fall.

Differentialdiagnoser

• Vårtor
• Främmande kropp i huden
• Malignitet

Behandling av liktornar och hudförhårdnader

• Egenbehandling (förebygga tryck/friktion).
• Eventuellt nedhyvling via sjukvården/fotvården.

Egenbehandling

• Regelbunden avskrapning/filning av den förhårdnade huden:
  • Patienten kan ofta på egen hand hålla sjukdomen i schack på det här sättet
  • Det går att uppnå symtomlindring genom att göra liktornen tunnare eller täcka lesionen med ett stötdämpande plåster eller ett plåster som avlastar området med liktornen
• Uppluckrande salva, lösning eller plåster:
  • Självhäftande plåster är effektivast mot tjocka lesioner, medan salvor och liknande är bäst vid långvarig underhållsbehandling
  • Till exempel plåster med salicylsyra 40 % (receptfritt)

Annan behandling

• Efter behandling med uppluckrande salva kan den hårda kärnan avlägsnas med en skalpell.
• Kirurgiska korrigeringar av klofingrar, hammartår och så vidare kan hjälpa.

Komplikationer

• Minskad mobilitet.
• Infektioner.

Prognos

• Med behandling är prognosen god, men liktornar har en tendens att recidivera.
• Vid bakomliggande fotdeformiteter är prognosen sämre, ibland behövs en kirurgisk åtgärd.

Källor

• Nationellt kliniskt kunskapsstöd. 2019-12-06 (Hämtad 2020-11-09).
• Phillips S, Seiverling E, Silvis M. Pressure and Friction Injuries in Primary Care. Prim Care. 2015;42(4):631-644.