Guide för effektiv behandling vid hypertoni – sätt in två läkemedel direkt

Blodtrycket är oberoende och kontinuerligt associerat med hemorragisk och ischemisk stroke, hjärtinfarkt, hjärtsvikt, plötsligt död, perifer artärsjukdom och njursjukdom, liksom med demens, diabetesretinopati och hämmad fostertillväxt.

I Sverige beräknas ungefär 25-30 procent av den vuxna befolkningen ha hypertoni, vilket innebär minst två miljoner svenskar – omkring hälften av dessa utan att känna till det, dessutom. Bland de diagnostiserade får hälften behandling och bland dessa får endast hälften en tillfredsställande behandling.

Två läkemedel direkt

Enligt internationella riktlinjer bör man (förutom hos sköra äldre) inleda behandling av hypertoni med två läkemedel direkt, för att på så sätt nå målblodtryck oftare och snabbare. Även sjuklighet och död minskar i högre grad om behandling initieras med två medel.

För personer över 70 år rekommenderas ett målblodtryck på 130–139/70–79 mmHg och för de ≤70 år bör blodtrycksmålet oftast vara 120–130/70–79 mmHg. Blodtrycket bör följas upp regelbundet, minst två gånger per år. 

Olika behandlingsmöjligheter

Det finns olika behandlingsmöjligheter vid hypertoni. Ingen läkemedelsgrupp har visat sig överlägsen ur morbiditets- och mortalitetssynpunkt. Som förstahandsmedel bör ACE-hämmare eller angiotensinreceptorblockerare (ARB) och/eller kalciumblockerare av dihydropyridintyp och/eller tiazid eller tiazidlika diuretika väljas.

Behandlingsvinsterna med blodtrycksbehandling är påtagliga. Till exempel halveras risken för stroke vid en minskning av systoliskt blodtryck med 20 mmHg hos en patient i 60–70-årsåldern. De subjektiva biverkningarna är få med de rekommenderade förstahandsmedlen i måttlig dosering. Tvärtom höjs livskvaliteten oftast när blodtrycket sänks. Trots detta finns en markant underbehandling av hypertoni.

Fördel att byta medicin

Även om de fyra läkemedelsgrupperna rekommenderas likvärdigt vid hypertoni, så har en svensk studie visat fördelar med att byta blodtryckssänkande läkemedel, vid dålig behandlingseffekt, jämfört med att öka dosen av det läkemedel som patienten redan står på.

Det kan tala för en mer individanpassad och lyhörd strategi när det gäller behandling av högt blodtryck, där man aktivt försöker nå den optimala kombinationen av läkemedel, och hellre byta några gånger än att höja dosen.