Skriv ut:
7 råd vid utredning av förmaksflimmer
Förmaksflimmer drabbar minst tre procent av befolkningen och ökar med stigande ålder. Sjukdomen är inte alltid så tydlig vilket kan förklara mörkertalet av odiagnostiserade patienter, som skulle ha nytta av behandling. Det här bör du ha koll på vid utredning av flimmer.
- Förmaksflimmer behöver inte ge några symtom och kan återkomma i perioder, vilket försvårar diagnostiken.
- Hos högriskpatienter rekommenderas oppportunistisk screening med pulspalpation eller vilo-EKG.
- Förmaksflimmer, speciellt hos äldre patienter, samexisterar ofta med andra sjukdomar såsom hypertoni eller hjärtsvikt.
- Ett normalt vilo-EKG utesluter dock inte paroxysmal arytmi eller subklinisk koronarinsufficiens. Men det kan med stor sannolikhet utesluta ihållande arytmi, hjärtsvikt och tidigare ischemisk händelse.
- Lågt NT-proBNP, särskilt i kombination med normalt vilo-EKG, har hög tillförlitlighet när det kommer till att utesluta hjärtsvikt. Högt NT-proBNP kan däremot bero på en rad olika kardiella och extrakardiella orsaker utöver hjärtsvikt. Därför krävs oftast en noggrann klinisk genomgång samt ekokardiografi.
- Dygnsblodtryck är ett bra verktyg för att bekräfta diagnosen hypertoni eller reda ut hur pass välinställd sjukdomen är. Hypertoni är många gånger huvudorsaken till hjärtsvikt, ischemi och förmaksflimmer.
- Patienter med asymtomatiskt förmaksflimmer torde ha samma risk för stroke som patienter med symtom. Därför ska alla riskskattas på samma sätt, enligt CHA2DS2-VASc score, för att ta ställning till om oral antikoagulantiabehandling är aktuellt.
PATIENTFALL: Uppdatera dig om utredning, behandling och uppföljning av patienter med förmaksflimmer >>
Skriv ut:
