"Det har varit alltför tyst från vårdens sida"
Malmö, Ängelholm, Karlskrona, Göteborg, Skene, Ludvika, Sundsvall och Kiruna. På dessa orter hölls lördagen den 17 september manifestationer mot nedskärningar inom vården, med över 400 deltagare i både Kiruna och Göteborg.
– 1980 fanns 120 000 vårdplatser i Sverige. Idag är antalet 25 000. Patienter som skulle behöva läggas in, tvingas vi skicka hem i taxi med en morfintablett. Det är en farlig situation när vårdpersonalen arbetar enligt en industrialiserad löpande band-princip, säger Arvin Yarollahi, ST-läkare i ortopedi och initiativtagare till manifestationerna.
Det har varit alltför tyst från vårdens sida, ansåg Arvin Yarollahi och bestämde sig i våras för att han ville upplysa allmänheten och även få yrkesverksamma inom vården att öppna upp ögonen och se vad det är som händer.
– Det är inte okej att överbelägga avdelningar, skicka hem patienter för tidigt på grund av platsbrist, skära ned på personal och låta den befintliga jobba mer än någonsin. Det påverkar min roll som läkare och äventyrar patientsäkerheten.
Sjukvårdsreform – för en mer human vårdapparat
Målet med engagemanget är att skapa debatt, opinion och sätta tryck på politikerna. I facebookgruppen ”Nej till nedskärningar inom vården”, med nära 5000 följare, samt fan page med samma namn, sker dagligen många och långa diskussioner i ämnet.
– Gensvaret hittills har varit mestadels positiv. Man tycker det är bra att något sätts igång, att någon kommer in och ”rör till det”.
Bakom ”Sjukvårdsreform – för en mer human vårdapparat” finns förutom Arvin Yarollahi fem sex personer som skriver debattartiklar och håller igång rörelsen.
– På bara fyra månader har rörelsen spritt sig till åtta städer. Hur ser det ut om ett år? Och vad skulle hända om vi slog oss ihop med andra aktörer, till exempel dem som tröttnat på nedskärningar inom skolan, eller sjukförsäkringen. Många grupper i samhället är missnöjda och frågan är vad politikerna gör för fel, vilka är felprioriteringarna?
För Arvin Yarollahi blev det för mycket siffror, ekonomi och budget och för lite av patientkontakt i sin ST på Sahlgrenska universitetssjukhuset, och han sade nyligen upp sig.
– Jag tror inte att jag går jobblös länge. De flesta jag har pratar med har sett det som positivt att jag vågar säga ifrån.
Vad händer nu, efter den 17 september?
– Vi har åstadkommit väldigt mycket på bara ren målmedvetenhet och vilja. Problemen inom vården har varit bränslet och jag ser en organisation växa fram som i framtiden kan fungera som spindeln i nätet för fler nationella manifestationer. Vi är på väg in i en svår period, ekonomiskt, i Sverige och eftersom vården har tillåtits styras efter konjunktur kommer vi också se fler effekter av detta. I nuläget låter vi rörelsen växa sig in bland vårdpersonal runt om i landet. Vi kommer att organisera oss bättre och återvänder nog med fler protester i framtiden!
