Calicivirus gastroenterit (Vinterkräksjuka)

Definition

Magtarminfektion orsakad av virus tillhörande familjen calicivirus. Smittar både via avföring (diarré) och genom droppsmitta (duschande kräkningar). Denna akuta infektion uppträder i utbrott snarare än som enstaka fall. Smitta från livsmedel kan förekomma året runt.

Bakgrund och epidemiologi

Calicivirusgastroenterit är den vanligaste orsaken till utbrott av icke-bakteriell gastroenterit hos vuxna på global nivå. Viruset orsakar 85 procent av alla icke-bakteriella gastroenteritepidemier i Europa. Alla åldersgrupper kan visserligen drabbas, men tillståndet är vanligast hos äldre barn och vuxna. Hos mindre barn är rotavirus den vanligaste orsaken till akut gastroenterit men det kan komma att ändras när tidig vaccination mot detta virus införs allmänt.

Etiologi och patogenes

Norovirus är det vanligast förekommande viruset i calicivirus-familjen som ger dessa symtom. Viruset är litet (26–35 nm), och är ett ensträngat RNA-virus utan hölje. Det är synnerligen smittsamt och därtill mycket resistent mot alla typer av inaktivering såsom frysning, uppvärmning till 60 °C, exponering för klor, behandling med alkohol och rengöringsmedel. Infektionen kan komma från livsmedel (som förorenats av avloppsvatten eller av en smittad person) eller spridas direkt eller indirekt mellan smittade individer. Spridning genom aerosol från de duschartade kräkningarna är den vanligaste smittvägen inom vården och på institutioner. Mekanismen för dessa, för smittspridningen så viktiga, explosionsartade kräkningarna är inte känd.

Virusutsöndring är störst under det akuta sjukdomstillståndet men kan pågå flera veckor mätt med PCR och även börja någon dag/timmar innan symtomdebut. Lokala epidemier upphör vanligtvis spontant efter en till två veckor. Immuniteten är inkomplett eftersom tillståndet kan orsakas av många olika calicivirus och varaktig immunitet bara uppnås mot det för tillfället infekterande virus.

Klinik bild

Inkubationstiden är kort 12–48 timmar, ibland bara några timmar. Symtomen varar vanligtvis i 12–72 timmar. Akut insättande av illamående, kräkningar, magsmärtor , vattniga diarréer och påverkat allmäntillstånd. Syncope (svimning) kan inträffa speciellt hos äldre under den akuta fasen. Många har också influensaliknande symtom som trötthet, huvudvärk och muskel- och ledvärk. Vanligen ingen eller lätt feber. Tecken på intorkning kan vara trötthet, törst, oliguri (låg urinproduktion), akut viktnedgång, torra slemhinnor, insjunkna ögon, takykardi (hjärtklappning) och eventuellt lågt blodtryck. Vid måttlig intorkning minskar kroppsvikten snabbt med cirka 5–10 procent, vid svår intorkning kan minskningen uppgå till 10–15 procent och blir då allvarlig i synnerhet om det gäller små barn. 

Diagnostik och undersökning

Provtagning är oftast inte nödvändigt, men påvisning av virus i avföringen kan göras med PCR om indicerat, till exempel i inledningen av ett större utbrott för att fastställa orsaken. Dessa prover bör tas så nära sjukdomsdebuten som möjligt (24-72 timmar), men kan många gånger påvisas ännu flera veckor efter sjukdomsdebut. Blodprover kan göras för att utreda och i förekommande fall korrigera eventuella elektrolytrubbningar.

Differentialdiagnoser

Andra orsaker till diarré kan exempelvis vara bakteriella toxininfektioner (matförgiftning/stafylokockgastroenterit). Kräkningar och diarré kan även vara tecken på annan allvarlig sjukdom men då sällan med detta akuta förlopp.

Behandling vid vinterkräksjukan

De flesta behöver ingen specifik behandling, tillståndet läker spontant. Peroral rehydrering (riklig dryck) är grunden för den symtomatiska behandlingen och rekommenderas framför intravenös behandling. Men hos mycket medtagna patienter kan intravenös rehydrering vara nödvändig. Vid påtaglig intorkning hos barn bör remittering till enskilt rum på barnsjukhus göras i och för skyndsam patenteral rehydrering. Vuxna ska läggas in vid allvarlig intorkning och då på infektionsklinik.

Komplikationer

Dehydrering (intorkning) och rubbningar i elektrolytbalansen (blodsaltbalansen).

Särskilda och/eller förebyggande råd

God hand- och livsmedelshygien är viktigt. De drabbade är mest smittsamma medan de har kräkningar och diarré, men de kan också smitta under en kort period före symtomdebut samt ett par dagar efter tillfrisknandet. Allra bäst är att stanna hemma från arbetet 24–48 timmar efter att diarré och kräkningar har upphört. Vid utbrott på förskola bör handtvätt samt rengöring av skötbord och leksaker intensifieras. Barn bör hållas hemma vid symtom och kan återgå till förskola två dygn efter att de är symtomfria (gäller även blöjbarn). Vid diarrétillstånd där det finns misstanke om livsmedels- eller vattenburen smitta (till exempel efter utlandsresa) bör barnet undersökas av läkare. Kontrollera också om andra barn i förskolan har liknande symtom

Övrigt

Försök att utveckla vaccin har hittills misslyckats på grund av de multivirala orsakerna och brist på djurmodeller för utprovning.

Vidare information

Virusgastroenteriter är inte anmälningspliktiga enligt Smittskyddslagen. Anmälan ska dock göras om sjukdomen har fått en anmärkningsvärd utbredning inom ett område. Smittskyddsläkaren samråder och utreder tillsammans med berörda myndigheter.

ICD-10

A08.1 Akut gastroenteropati orsakad av norovirus