Portabel mottagning framgångsrikt för att nå hepatit C-smittade

Sjukvården tappar bort en stor del av de patienter som har hepatit C, som utan behandling kan leda till svår leversjukdom. Det visar en studie av forskare på Karolinska Universitetssjukhuset och Örebro Universitetssjukhus. I Stockholm beräknas omkring 5 000 till 8 000 personer ha hepatit C och flera av dem är fortfarande okända för vården. Det är dem och personer som har tappats bort efter diagnosen som man genom hepatitbussen Street C vill söka upp.

– Det har gått bra, över förväntan och vi har testat ett hundratal. Det som vi inte trodde var att vi blivit kvar på Södermalm då det har visat sig att behovet där är stort. Vi trodde kanske att många redan hade fått behandling genom andra center som finns på Söder, men ser att det fortfarande finns ett stort behov av en portabel mottagning för att nå dessa, säger Maria Edenman, undersköterska och projektledare.

Hon tror att det portabla och flexibla arbetssättet med hepatitbussen är förklaringen till att många nu söker sig dit. Det handlar ofta om individer med pågående drogbruk, många av dem är hemlösa, som på grund av sin livssituation drar sig för att söka sig till den traditionella sjukvården, förklarar Maria Edenman.

– På till exempel LARO-mottagningar är vägen till behandling många gånger längre och det krävs på vissa ställen kontroller och kontinuitet som kanske inte alltid fungerar för den här patientgruppen, gällande hepatit C behandling. På bussen kan vi vara mer flexibla. Det är inte så att det ringlar en kö utanför men vi ser ett enormt intresse. Många av dem har inte besökt sjukvården senaste 15 åren men gör nu det.

Bygger upp ett förtroende

På bussen finns förutom personal från Karolinska också representanter från Brukarföreningen Stockholm, med egna erfarenheter av ett liv på gatan. Bussen rullar i samarbete med Convictus, en ideell förening som har utbredda verksamheter runt om i Stockholm för hemlösa och drog-/alkoholberoende.

– På så sätt bygger vi upp ett förtroende, vilket man inte alltid har tid och möjlighet att göra på andra mottagningar, säger Maria Edenman.

Samtidigt finns all utrustning som krävs för att utreda och behandla sjukdomen på plats. Förutom provtagningskit har de två britsar och en resväska med en Fibroscan (leverelasticitetsmätning genom ultraljud för att undersöka om leverskada finns).

– Vi behöver kontrollera om hepatit C-positiva har levercirros. Många som besöker oss är unga som inte har någon skada i levern. Man får behandling oavsett, men har patienten cirros så ordnar vi läkarbesök för en undersökning samt senare uppföljning på Karolinska Universitetssjukhuset.

Patienter med levercirros ska även genomgå regelbunden surveillance för hepatocellulär cancer med ultraljud.

Behandlingen är effektiv, skonsam och ges numera i tablettform

Hepatit C är en tyst sjukdom och många är redan väldigt sjuka när de upptäcker symtom. Soo Aleman är ansvarig läkare i projektet, med lång erfarenhet av dessa patienter.

– Vi vet att hepatit C kan upplevas stigmatiserande och att kontakt med vården därför kan dröja. Men det är viktigt att kunna påbörja behandling tidigt innan svår leversjukdom utvecklats. Den behandling vi ger är effektiv, skonsam och ges i tablettform, säger Soo Aleman, överläkare och sektionschef Medicinsk enhet Infektionssjukdomar vid Karolinska Universitetssjukhuset.

Hon menar att det är viktig information att framföra, eftersom föreställningen om en tidigare behandling med interferon, som var problematisk av flera anledningar, ännu kan leva kvar.

Dagens tablettbehandling pågår i åtta till tolv veckor, är effektiv med resultat på över 95 procent och innebär få och milda biverkningar. På bussen har patienterna möjlighet att hämta ut sina läkemedel på veckobasis, vilket ökar möjligheten till följsamhet.

Men projektet har sina utmaningar, menar Maria Edenman.

– Det här är också en utmaning, det ska man ha klart för sig, att vi ska ta prover på massa personer. Och vi har skyldighet att återkoppla till alla liksom att följa upp en påbörjad läkemedelsbehandling. Många är hemlösa och saknar mobiltelefon så vi får försöka hitta lösningar där.

Krävs en förändring inom sjukvården

Samtidigt poängterar Maria Edenman att det finns åtskilliga delar som de här patienterna behöver hjälp med.

– Många är i behov av annan sjukvård liksom praktiskt stöd, men man måste börja någonstans. Igår träffade vi en patient som påbörjat behandling, vilket lett till att hen minskade alkoholkonsumtionen. Då är man på väg mot ett sundare liv, säger hon.

För att fler ska ha samma möjlighet samt att lyckas nå WHO:s mål att eliminera hepatit C till 2030 är den här typen av uppsökande verksamhet viktig. Det visar även det tidigare Linkage C-projektet. Läs mer om det här >>

Som det ser ut nu finns dock inte resurser för att bedriva denna verksamhet permanent, men det är något som Soo Aleman, Maria Edenman och alla som arbetar med projektet Street C kämpar för.

– Det här är ett externt finansierat projekt på sex månader men vi jobbar hårt för att det här ska få fortsätta i ett halvt år till som ett projekt. Därefter hoppas vi på att sjukvården kan ta över projektet och göra det till en permanent verksamhet för denna utsatta patientgrupp. I Norge och Danmark ligger de före oss och den här typen av projekt har finansierats via staten, säger Maria Edenman.

Detta hoppas man nu på även i Sverige, och då inte bara i storstäderna utan runt om i landet.

– Det handlar om att tänka nytt eftersom det är en annan typ av vård. Det är inte alla som vill arbeta på det här sättet. Men det är viktigt att nå fram med att det här går att göra på ett strukturerat och kontrollerat sätt. Jobbet är inte glamoröst och det kräver flexibilitet, men det är samtidigt otroligt givande och det ger en annan bild av verkligheten som man blir ödmjuk inför.