Nytt bältrosvaccin ger hög skyddseffekt
2013 blev första bältrosvaccinet Zostavax tillgängligt i Sverige – och har sedan dess rekommenderats till personer över 50 år. Under våren 2020 blev ett nytt bältrosvaccin, Shingrix, tillgängligt i Sverige. Ett vaccin som ger hög skyddseffekt och som är effektivt även hos äldre.
Bältros, eller herpes zoster, är en allvarlig komplikation till vattkoppor, orsakat av varicella zostervirus. Ungefär en fjärdedel av befolkningen drabbas någon gång under livet och kan orsaka stort lidande. Sjukdomen är både långdragen och svårbehandlad och kan dessutom leda till en rad komplikationer.
Det som är karaktäristiskt för bältros är unilateral blåsbildning i huden som utbreder sig över ett dermatom, oftast thorakalt, men även på andra delar av kroppen. Detta sker till följd av reaktivering av viruset som legat latent i dorsala nervganglier sedan en tidigare vattkoppsinfektion.
Främst är det personer över 50 år som får bältros på grund av reducerat immunförsvar, men även yngre vuxna och barn kan drabbas. Risken för långvariga svårbehandlade smärttillstånd – post-herpetisk neuralgi – ökar dock tydligt med stigande ålder. Runt fyra procent av patienterna får dessutom ett andra skov av herpes zoster, även om recidiverande herpesinfektioner oftast orsakas av herpes simplex.
På det hela taget är bältros en underskattad sjukdom och Lars Lindqvist, professor vid institutionen för medicin vid Karolinska Institutet i Huddinge, uppmanar därför läkarkåren att upplysa och föreslå personer i riskgrupper att vaccinera sig.
Vaccination mot bältros ingår dock inte i högkostnadsskyddet men har sedan 2013 använts och skyddat våra äldre mot både bältros och PHN. Som det ser ut idag rekommenderas vaccination efter individuell bedömning där hänsyn tas till den ökade risken för bältros och postherpetisk neuralgi med ökande ålder. Även individuella riskfaktorer utöver ålder vägs in.
Öka din kunskap om RS-virus
Genom denna fortbildning kan du enkelt ta del av den senaste kunskapen om RS-virus hos vuxna. RS-virus orsakar akut luftvägsinfektion med symtom från lindrig förkylning till allvarlig lunginflammation eller bronkiolit.
Idag finns alltså två vaccin på den svenska marknaden. De båda vaccinen skiljer sig åt på flera punkter, vilka är viktiga att känna till.
Struktur
Det nya vaccinet, Shingrix, är ett rekombinant subenhets-, adjuvansinnehållande vaccin, med andra ord ett icke levande vaccin. Detta till skillnad från Zostavax som är ett levande försvagat vaccin. Det innebär i sin tur att Zostavax är kontraindicerat för användning till personer med nedsatt immunförsvar, vilket inte är fallet med Shingrix.
– I och med att Shingrix är ett avdödat vaccin kan man även ge vaccinet till de med nedsatt immunförsvar, vilket också är en grupp som har en ökad risk för att få bältros. Dessa får ett inte sällan förhållandevis bra skydd, trots att de med nedsatt immunförsvar i allmänhet svarar sämre på alla vacciner, såsom exempelvis ett skydd på 68 procent hos en grupp vuxna stamcellstransplanterade, säger professor Lars Lindqvist.
Innehåll
Zostavax innehåller samma virusstam som vattkoppsvaccinet, men i betydligt större mängd. Shingrix består istället av ett antigen (gE) som också finns på virusets och virusinfekterade cellers yta samt adjuvans.
Dos
Zostavax ges med en singeldos och ska injiceras subkutant. Shingrix ges i två doser med två månaders mellanrum och ska injiceras intramuskulärt.
Incidens
Enligt Folkhälsomyndigheten har kliniska studier visat att Shingrix minskade incidensen av bältros med över 90 procent i samtliga åldersgrupper. Det innebär att vaccinet kan ses som mer effektivt än Zostavax, där kliniska studier har visat att incidensen av sjukdomen bara minskar med 50 procent vid bältros och 67 procent vid PHN. Skyddet där var också sämre för personer över 70 år.
Skyddseffekt över tid
Hur länge Shingrix skydd kvarstår är ännu inte fastställt. Uppföljningsstudier tyder på att det även där verkar ha ett mer långvarigt immunologiskt svar än Zostavax, som har visat sig ha en mycket begränsad skyddseffekt åtta år efter vaccinationen. Skyddet hos Shingrix anses i nuläget vara åtminstone fem år men sannolikt betydligt längre.
Biverkningar
Det levande vaccinet kan orsaka rodnad, svullnad, ömhet och klåda på injektionsstället. Huvudvärk är en annan vanlig biverkan. Även allergiska reaktioner har beskrivits i enstaka fall. Det adjuvanterade vaccinet kan vidare orsaka smärta vid injektionsstället. Muskelvärk, huvudvärk och magtarmsymptom är andra relativt vanliga biverkningar.
Vaccinerna ska inte ges till personer som har säkerställd överkänslighet mot någon beståndsdel i vaccinet. Vid hög feber bör man dessutom skjuta upp vaccinationen.
Det levande vaccinet ska inte heller ges till:
- personer med allvarlig immunbrist
- personer med pågående immunsuppressiv behandling
- gravida
- personer med aktiv obehandlad tuberkulos
Kostnadseffektivitet
Shingrix är avsevärt dyrare än Zostavax, vilket kan vara en faktor att ta med i beräkningen när beslut ska fattas i valet mellan dem.