Nya hiv-rekombinanter kan försvåra epidemin

Humant immunbristvirus 1, hiv-1, är ett virus som karaktäriseras av hög genetisk diversitet. Replikeringshastigheten är extremt snabb och dessutom sker ofta rekombination under själva replikeringen. Det är välkänt att rekombinanter av hiv-1 blir fler och fler. Ändå får de nya virusformerna lite uppmärksamhet forskningsmässigt, påpekar Patrik Medstrand som är professor i klinisk virologi vid Lunds universitet.

– Vi vet att det kontinuerligt bildas rekombinanter av hiv-1, samt att de nya virustyperna kan vara mer patogena än sina parentala strängar. Därför behövs forskning för att bättre förstå hur rekombinanterna fungerar och ifall de har egenskaper som skiljer sig från viruslinjerna de uppstår från. 

Han nämner den egna studien om rekombinanten A3/02.  En särskild form av hiv-1 som har uppstått när sub-subtyp A3 har utbytt genetiskt material med en annan rekombinant vid namn CRF02_AG, som består av arvsmassa från subtyp A och G.
Den specifika rekombinanten A3/02 har identifierats hos flera hiv-infekterade personer i det Västafrikanska landet Guinea Bissau.

– Vi ville ta reda på ifall det fanns en skillnad i sjukdomsprogression mellan subtyper av hiv-1, samt korsningar mellan subtyper och CRFs. I studien undersöktes specifikt infektion av sub-subtyp A3, CRF02_AG och A3/02.

Sjukdomsprogression bestämdes utifrån serokonversion (första gången individen testades positiv för HIV-antikroppar) tills insjuknande i aids.  Resultatet visade att det fanns en skillnad mellan sub-subtyp A3 och rekombinanten A3/02.

– Tiden från hiv-infektion till utveckling av aids tog endast fem år för A3/02 jämfört med 7,2 år för A3. En tidsperiod på två år är ganska stor skillnad.

Det tyder på att rekombinanten kan ha genomgått biologiska förändringar som gör den mer livskraftig och aggressiv. Att nya virusformer av hiv-1 utvecklar förändrade egenskaper har setts i tidigare forskningsstudier. Patrik Medstrand nämner att rekombinanten CRF02_ AG har högre replikeringshastighet än de parentala subtyperna A och G.

Hiv-viruset förändras i Europa

Nu är frågan ifall den aggressiva rekombinanten A3/02 har lyckats etablera sig i den pågående epidemin av hiv. I studien från Lund analyserades endast en del av höljeproteinet (C2-V3) hos A3/02 och därför är nästa steg att kartlägga hela rekombinantens genom. Något som Patrik Medstrand och hans forskargrupp arbetar med i nuläget, förhoppningsvis ska all data vara färdiganalyserad innan årsskiftet.

– Då kan vi se om rekombinanten är genetiskt identisk mellan olika individer som har blivit infekterade. Om så är fallet kan vi räkna med att A3/02 har etablerat sig och därmed är risken större att virusformen sprids vidare.

I dagsläget har A3/02 endast påträffats i Västafrikanska länder. Men Patrik Medstrand är inte främmande för tanken att nya rekombinanter kan spridas till andra delar av världen. Han påpekar att hiv-epidemin är dynamisk vilket även ses i vår del av världen. I Europa, inklusive Sverige, har subtyp B varit den vanligaste formen av hiv-1 under lång tid.

– Men nu är det vanligare med andra subtyper av hiv-1 i flera Europeiska länder. Bland annat till följd av migration, människor rör sig mellan länder på ett annat sätt i dag och det kan påverka hiv-floran.

Mystiken kring hiv och aids måste försvinna

Den första december infaller årligen World AIDS Day, en dag då sjukdomen hiv uppmärksammas världen över. På Lunds universitet kommer det bland annat att hållas föreläsningar under dagen. Patrik Medstrand nämner även att årets upplaga av musikhjälpen i P3 ska samla in pengar och lyfta frågan om hiv, vilket han tycker är bra.

– I dag finns fortfarande en mystik kring hiv och aids fast det egentligen är en virusinfektion som kan drabba vem som helst. Men genom att uppmärksamma sjukdomen hiv tror jag att man kan öka förståelsen och skingra den här mystiken.

Behöver nya virusformer av hiv-1 få större uppmärksamhet forskningsmässigt? Kommentera gärna direkt under artikeln.