Impetigo (svinkoppor)

Definition

Impetigo är en ytlig hudinfektion som förekommer i två former:

• Icke-bullös impetigo som ger krustabelagda sår
• Bullös impetigo med blåsor

Bakgrund och epidemiologi

Förekomst

• Man bedömer att tre procent av barn drabbas av impetigo någon gång, vanligast i åldersgruppen två till sex år (men vanligt även hos något äldre barn).
• Epidemier förekommer framför allt i förskolor och i skolmiljö.
• Det föreligger en tydlig säsongsvariation med en topp i augusti-september.

Etiologi och patogenes

• Vid den icke-bullösa formen är blåsbildningen kortvarig och går sedan över till en smetig, gul krustabildning (infektion med Staphylococcus aureus eller grupp A-streptokocker).
• Bullös impetigo förekommer framför allt hos spädbarn och orsakas av en infektion med toxinbildande Staphylococcus aureus.
• Smitta:
• Sjukdomen antas i huvudsak smitta vid person-till-personkontakt.
• Patienterna kan sprida infektionen till sig själva eller andra efter att ha kliat/skrapat på ett infekterat område.
• Smittsamhet tills krustorna torkat in.

Predisponerande faktorer

• Impetigo utvecklas framför allt i värme och vid fukt
• Trångboddhet och dålig hygien
• Insektsbett
• Sjukdomen är särskilt vanlig hos barn med atopiskt eksem, tidigare eksem eller predisposition för atopi
• Nasal kolonisering av bakterierna predisponerar för recidiverande infektioner

Anamnes och kliniska fynd

Anamnes

• Smärtfri makula eller papel som snabbt blir en vätskande lesion (vesikel) med blekgult innehåll.
• Blåsan spricker lätt och bildar en erosion. Innehållet torkar och bildar efter hand typiska tjocka, honungsgula, kliande skorpor.
• Utslaget sprider sig ofta till omgivande vävnad med autoinokulation.
• Förändringarna uppstår ofta i hud med eksem, på extremiteterna och i ansiktet.
• Inga allmänsymtom.
• Vid bullös impetigo kan lesionerna vara ömma.

Kliniska fynd

Icke-bullös impetigo:

• Vätskande huderosioner med infektiösa, honungsgula krustor.
• Lokalisation i ansiktet, framför allt vid näsan, mungipor och örsnibbar. Dessutom ofta på händer, handleder och bål.
• Börjar vanligen i mindre sår.

Bullös impetigo:

• Ytliga blåsor (bullae), omgivna av ett tunnt eksemliknande område.
• Blåsorna är ofta lite slappa och innehåller blank eller purulent vätska.
• När blåsorna spricker har botten ofta ett blankpolerat utseende.
• Regional lymfkörtelsvullnad kan förekomma.
• Drabbar intakt hud, hela kroppen.

Diagnostik och undersökning

• Klinisk diagnos utifrån typisk klinisk bild.

Bakterieodling

• Vid diagnostisk osäkerhet, bristande kliniskt behandlingssvar, recidiv eller utbrott i familjer. Odling bör även göras innan peroral antibiotikabehandling inleds.

Differentialdiagnoser

• Staphylococcal scaldes skin syndrome (SSSS) – vid omfattande dermatolys och hudrodnad (akut tillstånd)
• Ektyma: samma process, men djupare sårbildning än vid impetigo, lämnar ofta ärr
• Allergiskt kontakteksem
• Sekundärinfekterat eksem
• Höstblåsor
• Herpes simplex-infektion
• Dermatofytos
• Varicella
• Pseudomonasfollikulit

Behandling

Egenbehandling

• Hygienråd inklusive antiseptisk handhygien är viktigt.
• Noggrann uppblötning och rengöring av eventuella krustor med tvål och vatten rekommenderas.
• Handdukar och sängkläder bör bytas ofta.
• Kompletterande lokal behandling med klorhexidinlösning kan ha effekt.
• Rivning underhåller impetigo och därför bör naglar klippas kort hos barn för att minska risken för att barnet kliar sönder hudförändringarna. Täckning med förband kan övervägas.

Läkemedelsbehandling

• Lokalbehandling är indicerad om egenbehandling inte har gett effekt:
• Retapamulinsalva två gånger dagligen i fem dygn.
• Vid utbredd och/eller progredierande impetigo eller impetigo som inte svarat på behandling efter fem till sju dagar rekommenderas perorala antibiotika i sju dygn:
• Till vuxna ges i första hand flukloxacillin i dosen 1 g x 3. Vid penicillinallergi typ 1 är klindamycin 300 mg x 3 ett alternativ.
• Till barn rekommenderas flukloxacillin i tablettform 25 mg/kg x 3; mixtur cefadroxil 15 mg/kg x 2 eller mixtur flukloxacillin 25 mg/kg x 3. Vid penicillinallergi typ 1 används klindamycin 5 mg/kg x 3.

Förebyggande åtgärder

• God handhygien är den viktigaste förebyggande åtgärden.
• Individer i en familj eller en social grupp bör ha separata handdukar och tvättlappar.
• Noggrann övertäckning av lesioner minskar smittorisken och bör genomföras.

Komplikationer

• Det är sällan allvarliga infektionskomplikationer vid impetigo hos patienter som inte är undernärda eller har en allvarlig, underliggande sjukdom.
• Obehandlad stafylokockinfektion kan utvecklas till furunkler och karbunkler.
• Akut glomerulonefrit uppträder mycket sällan.

Prognos

• Både icke-bullös och bullös impetigo är i de flesta fall självbegränsande och går tillbaka utan ärrbildning under loppet av ett par veckor.

ICD-10

L01.0 Impetigo