Kvinnligt håravfall (FPHL)

Bakgrund

• Den kvinnliga formen av håravfall innebär först och främst förlust av hår kring mittlinjen uppe på huvudet, men håravfallet kan ibland även vara lokaliserat till andra ställen.
• Kan benämnas håravfall, alopeci, androgen alopeci hos kvinnor, female pattern hair loss (FPHL).

Epidemiologi

• Finns inga enhetliga kriterier och prevalensen är därför svårmätt, men verkar öka med åldern. Dock är efterfrågan på behandling störst i åldrarna 25–40 år.
• Debuten verkar vara senare än för män.

Etiologi och patogenes

• Androgen alopeci:
  • Är den vanligaste orsaken till kvinnligt håravfall
  • Huruvida androgener inverkar på just kvinnligt håravfall är dock osäkert, termen är döpt efter manligt håravfall
  • Tillståndet kan uppstå när som helst efter puberteten, och ses både under de fertila åren samt efter menopaus

ICD-10

• L63 Alopecia areata (fläckformigt håravfall)
• L64 Androgen alopeci (manligt håravfall)
• L65 Annat icke ärrbildande håravfall
• L66 Ärrbildande håravfall

Anamnes

• Anamnesen kan hjälpa att differentiera mellan olika geneser till håravfallet.
• Exempel på frågor:
  • Vilket mönster?
  • Tunnas det ut?
    • Tyder på kvinnligt håravfall, FPHL
  • Faller det av fläckvis, som när man fjällar?
    • Tyder snarare på alopecia areata eller telogent effluvium
  • Tappas håret med roten?
  • Tyder både på håravfall av kvinnlig typ, telogent effluvium eller alopecia areata
• Går hårstråna av?
  • Sker vid trikotillomani och tinea capitis

Kliniska fynd

• Hårbotten:
  • Ärrbildande alopeci kan ses i form av skinande vit hårbotten
  • Alopecia areata kan ha persikofärgad hårbotten
• Undersök håravfallets fördelning och hårets täthet:
  • Kvinnligt håravfall (FPHL) drabbar sällan bakhuvudet och den frontotemporala linjen

Utredning av kvinnligt håravfall

• Provtagning:
  • De flesta har normala prover
  • Anemi och thyroidearubbningar bör uteslutas
  • Avvikande vitamin D-värden är kopplat till varierande former av alopeci

Differentialdiagnoser

• Trikotillomani – tvångsmässigt ryckande av hårstrån.
• Allvarliga bakterieinfektioner.
• Tinea capitis.
• Alopecia areata.

Behandling av kvinnligt håravfall

• Målet är att begränsa ytterligare tapp och inducera hårväxt i det terminala håret.
• Möjliga behandlingar är lokal minoxidil, antiandrogena läkemedel och hårtransplantation hos utvalda patienter.
• Responsen på behandlingen varierar betydligt och många har dålig effekt av behandlingen.

Läkemedelsbehandling

• Minoxidil:
  • Effekt:
    • Minoxidil erkar vara den mest effektiva och säkra behandlingen av androgen alopeci
    • En studie visade ökning med 12,41 hårstrån/cm² jämfört med placebo
  • Biverkningar:
    • Kan ge kontaktdermatit
    • Eventuellt facial hypertrikos som yttrar sig som fina hår på kinderna och i pannan hos knappt 10 % detta försvinner inom fyra månader efter att behandlingen har upphört
  • Kontraindikationer:
    • Bör inte användas av gravida eller ammande kvinnor
  • Dosering:
    • Svenska rekommendationer förordar användning av 2 % lösning

Annan behandling

• Hårtransplantation?
  • Kan vara ett alternativ för kvinnor över 25 år där medicinsk behandling ej gett effekt och håravfallet ligger stabilt
  • Transplantat tas från patientens nacke och implanteras uppe på huvudet
  • Den vetenskapliga dokumentationen är tunn, och ersätts inte av offentliga medel idag

Prognos

• Osäker.
• Utan behandling progredierar kvinnligt håravfall långsamt (FHPL), men utvecklingen till fullständig skallighet som hos män brukar inte ske.