- Hem
- Hud/Venereologi
- Medicinska översikter
- Fotsvamp (tinea pedis)
Fotsvamp (tinea pedis)
Fotsvamp orsakas i första hand av dermatofyter och yttrar sig först och främst som en infektion mellan tårna, särskilt mellan fjärde och femte tån – men kan också förekomma på fotsulan och på hälen.
Förekomst Prevalensen är 10–15 procent. Symtom Mellan tårna; huden kliar, flagnar och spricker. Smärta kan tyda på sekundärinfektion. På fotsulan och hälen (mockasintyp); kronisk fjällning, ibland med förtjockning och sprickbildning i huden. Kliniska fynd Infektionen börjar oftast mellan fjärde och femte tån. Rodnad, små sprickor i huden och flagor. Vid mockasintyp ses mjölig fjällning av huden på fotsulan, under hälen och kanske längs fotränderna. Med tiden kan grupper av vesiklar uppträda på fotsulorna eller i händerna och allmän exfoliering kan inträda med affektion av bland annat naglarna. Diagnostik Diagnostik med odling, mikroskopering eller dermatofyt-DNA bör göras före behandling om inte typisk bild med enbart symtom mellan tår. Behandling Lokalbehandling med terbinafinkräm eller imidazolkräm en till två gånger dagligen. I svåra fall kan peroral behandling ges.Sammanfattning
Bakgrund och epidemiologi
Förekomst
Tillståndet förekommer oftast bland tonåringar och unga vuxna. Det är sällsynt hos barn.
- Är vanligt hos idrottsutövare och kallas på engelska för "athlete's foot".
- Förekommer som interdigital tinea hos många vuxna människor. Prevalensen är 10–15 procent.
Etiologi och patogenes
- Tinea pedis orsakas av dermatofyter, som indelas i tre släkten: Trichophyton, Epidermophyton och Microsporum.
- Trichophyton rubrum står ensam för nästan 90 procent av dermatofytinfektionerna i Sverige och mer än 80 procent av alla fall av nagelsvamp. Svampen kan ge infektion var som helst på kroppens yta, i hår och särskilt i naglar, mer sällan i ansikte.
- Tricophyton mentagrophytes Cirka fem procent är zoofil och kan smitta från djur (gnagare, ko, häst, hund, katt) och hos människan kan den infektera alla vanliga lokalisationer: bål, ansikte, naglar, hår och skägg.
- Epidermophyton och Microsporum är sällsynta agens numera.
Predisponerande faktorer
- Fuktighet och värme.
Dermatologen: “Målet med behandling av atopisk dermatit bör vara minimal sjukdomsaktivitet”
– Topikal behandling är inte alltid tillräckligt för patienter med måttlig till svår atopisk dermatit. Det är viktigt att dessa patienter remitteras till en dermatolog som kan utvärdera behandlingen och vid behov kombinera topikal behandling med systembehandling, säger Maria Bradley.
Anamnes och kliniska fynd
Anamnes
- Mellan tårna (interdigitalt): Huden kliar, flagnar och spricker. Smärta kan tyda på sekundärinfektion.
- På fotsulan och på hälen (mockasintyp): Yttrar sig som en kronisk fjällning av huden, ibland med förtjockning och sprickbildning i huden. Kan breda ut sig uppåt på fotränderna.
- Kliniska fynd
- Interdigitalt:
- Infektionen börjar oftast mellan fjärde och femte tån
- Objektivt rodnad, små sprickor i huden, flagor. Subjektiv klåda eller irritation.
- Mockasintyp:
- Långvarig, icke-inflammatorisk mjölig fjällning av huden på fotsulan, under hälen och kanske längs fotränderna.
- Huden kan med tiden bli macererad, grupper av vesiklar kan uppträda på fotsulorna eller i händerna och allmän exfoliering kan inträda med affektion av bland annat naglarna.
- I komplicerade fall med kraftigt macererade, vätskande och eroderade förändringar föreligger det ofta en bakteriell sekundärinfektion. Då måste prov till svampodling tas och i förekommande fall även prov till bakterieodling.
- Vid plantar kronisk tinea av mockasintyp bör alltid prov tas för svampodling innan behandlingen påbörjas. Undersök eventuellt tå- och fingernaglar, ljumskar och handflator med avseende på svampangrepp.
Diagnostik och undersökning
- Diagnosen kan ställas kliniskt.
- För en säker diagnos kan skrap tas för direktmikroskopi, dermatofyt-DNA eller prov för svampodling.
- Om patienten har använt ett svampmedel måste det gå minst två veckor innan det går att odla.
Differentialdiagnoser
- Interdigital erytrasma (använd så kallat Woods ljus)
- Psoriasis (vid mockasintypen)
- Pomfolyx (vid vesikulära utbrott)
Behandling
Egenbehandling
- Patienter med fotsvamp bör använda luftiga skor och bomullsstrumpor, som bör tvättas i 60°C.
- Det är viktigt att torka tåinterstitierna noggrant efter bad och dusch.
- För att undvika att smitta andra bör patienten använda badskor i badrummet och på offentliga badhus.
- Skolelever bör kunna ta av sig stövlarna inomhus.
Läkemedelsbehandling
Interdigital tinea:
- Terbinafinkräm en till två gånger dagligen i en vecka.
- Eventuellt imidazoler, till exempel ekonazolkräm en till två gånger dagligen i tre till fyra veckor eller tills huden blivit normal plus ytterligare en till två veckor.
- Ibland krävs det antibiotika peroralt på grund av en bakteriell sekundärinfektion.
Mockasintinea:
- Behandling är indicerad vid subjektiva besvär.
- Förberedande åtgärder:
- Ta alltid prov för svampodling om behandling ska ges
- Kontrollera tånaglar, ljumskar, handflator och fingernaglar
- Lokalbehandling:
- Om naglarna inte är angripna ska lokalbehandling inledas med terbinafinkräm två gånger dagligen i två veckor.
- Peroral behandling:
- Om inte huden blir normal, och svampodlingen är positiv, kan peroral behandling med terbinafin 250 mg en gång dagligen i två till fyra veckor ges, alternativt itrakonazol 100 mg per dag i fyra veckor eller 200 mg två gånger dagligen i en vecka.
- Kontrollera om det förekommer recidiv.
Förebyggande åtgärder
- Den personliga hygienen är viktig, använd luftiga sandaler som är öppna i tårna om det är möjligt.
- Noggrann torkning mellan tårna efter duschen är viktig, använd till exempel en hårtork.
- Strumpor bör bytas ofta. Absorberande, icke-syntetiska strumpor rekommenderas.
- Använd eventuellt puder med antimykotika mellan tårna.
Prognos
- Fotsvamp kan sprida sig till andra områden på kroppen, men smittar inte till andra personer vid direktkontakt.
- God respons på svampbehandling.
ICD-10
B353 Dermatofytos på fot
B359P Annan dermatofytos