EHA 2024: Vitamin C ökar överlevnaden hos patienter med myeloisk leukemi

Vitamin C ökar överlevnaden hos patienter med myeloisk leukemi

Danska forskare presenterade forskningsresultat som tyder på att tillskott med C-vitamin kan skydda mot myeloisk leukemi. EVI-2, som studien heter, är en randomiserad klinisk fas 2-studie omfattade totalt 109 patienter, där forskarna undersökte om kosttillskott med C-vitamin kan förbättra riskprofilen hos patienter med myeloida sjukdomar (MDS och leukemier) med genetisk låg risk samt klonal cytopeni.

Bakgrunden till studien är att C-vitamin är väsentligt för funktionen av den tumörhämmande genen TET2 och att mutationer i TET2 främjar utvecklingen av leukemi. Dessutom har patientgruppen med myeloisk cancer ofta C-vitaminbrist.

I studien fick 55 patienter 1 000 mg C-vitamin dagligen under 12 månader, medan 54 fick placebo. Det primära effektmåttet i studien var förändringar i allelfrekvens av somatiska mutationer i benmärgsceller. Sekundära effektmått inkluderade förändringar i plasmakoncentrationen av C-vitamin, allvarliga händelser och total överlevnad. På EHA presenterade forskarna en analys av de sekundära effektmåtten.

C-vitamin ökar överlevnaden

Resultatet av studien visade en signifikant ökning av plasma-vitamin C i studiens behandlingsarm. Här ökade C-vitaminkoncentrationen från 46 mikromol/L vid baslinjen till 82 mikromol/L efter 12 månader. Det fanns inga förändringar i koncentrationen av C-vitamin i blodet i placebogruppen. Det var också färre allvarliga sjukdomsrelaterade händelser i gruppen som behandlades med C-vitamin jämfört med placebogruppen.

Medianöverlevnaden hade ännu inte uppnåtts i behandlingsgruppen, medan den var 42,2 månader i placebogruppen. Det tyder på en statistiskt signifikant överlevnadsfördel i gruppen som fick C-vitamin som tillskott.

Även om data om det primära effektmåttet ännu inte har presenterats, är de längre överlevnadsresultaten av så signifikant karaktär att de stöder upprättandet av en fas 3-studie för att studera vitamin C som en behandlingsstrategi för patienter med myeloida sjukdomsstadier eller klonal cytopeni.

Övertygande resultat vid behandling av sicklecellanemi och beta-talassemi

Den CRISPR-baserade genterapin exagamglogen autotemcel (exa-tel) visade övertygande resultat vid behandling av patienter med sicklecellanemi eller beta-talassemi. Exa-tel behöver bara ges en gång, sedan är patienten botad för resten av livet. Det kan jämföras med att få blodtransfusioner varannan till var tredje vecka vid beta-talassemi eller att riskeras att drabbas av vasoocklusiva kris vid sicklecellanemi, när sickleceller, leukocyter och trombocyter som fastnar på endotelet i kärlväggen.

Övertygande resultat

I en studie som presenterades vid EHA behandlades 102 patienter med antingen sicklecellanemi (46) eller beta-talassemi (56) med exa-tel. I stora drag fungerar exa-tel genom att en genetisk sax klipper BCL11A-genen för betaglobin och får därmed stamceller i benmärgen att producera fosterhemoglobin som återställer balansen i blodet. Fosterhemoglobin transporterar syre runt i kroppen under fosterutvecklingen, men denna funktion överförs till vuxenhemoglobin efter födseln.

Data efter upp till fem års uppföljning av patienter som fått genen klippt visar att:

• Bland patienterna med sicklecellanemi hade 92 procent inte upplevt vasoocklusiva kriser på minst tolv månader.

• Mediantiden utan vasoocklusiv kris var 28 månader.

• Drygt 97 procent upplevde inte en vasoocklusiv kris som krävde sjukhusvistelse under mer än tolv månader.

För patienter med transfusionsberoende beta-talassemi är resultaten lika övertygande:

• Drygt 94 procent av patienterna med minst 16 månaders uppföljning hade varit transfusionsoberoende i minst tolv månader i följd.

• Mediantiden för transfusionsoberoende var 31 månader.

• De få patienter utan transfusionsoberoende hade fortfarande en signifikant minskning av transfusionsbördan.

Både patienter med sicklecellanemi och beta-talassemi rapporterade om betydande förbättringar i flera aspekter av livskvalitet, välbefinnande och allmänt förbättrat hälsostatus. Det största hindret för behandling är att den är dyr. Det danska ”Medicinrådet” bedömer just nu en ansökan från företaget Vertex angående exa-tel och de förväntas fatta beslut i oktober.

Kromosomförändringar vanligare hos yngre patienter med aggressivt multipelt myelom 

Kromosomförändringar som upptäcks genom FISH-analys (en molekylärbiologisk teknik för att identifiera genetiska förändringar) är de viktigaste prognostiska markörerna hos patienter med multipelt myelom. De kan bland annat användas för att identifiera personer med högrisksjukdom redan vid diagnostillfället, som då kan få anpassad behandling tidigt.

I en ny studie som presenterades vid EHA visade forskarna hur fördelningen av olika kromosomförändringar hos patienter med multipelt myelom ser ut, bland annat att vissa kromosomförändringar är vanligare hos yngre patienter.

Data från flera nordiska länder

I studien fick forskarna från Nordic Myeloma Study Group (NMSG) data från Sverige, Norge, Island och Danmark på patienter med myelom som under perioden 2015 till 2021 genomgått en undersökning av kromosomförändringar med FISH-analys. Totalt ingick data från drygt 2300 patienter i studien, och medianåldern för studiedeltagarna var 71 år och drygt hälften var män.

Förändringarna som undersöktes var translokation 4;14, translokation 11;14, translokation 14;16, deletion 17p och gain/amp (1q).

Flest kromosomförändringar hos yngre människor

Forskarna identifierade flera skillnader i kromosomförändringar mellan yngre och äldre patienter med multipelt myelom. Vissa translokationer är associerade med sämre prognos vid multipelt myelom, och dessa kromosomförändringar förekom oftare i datauppsättningen hos yngre patienter. Translokation 11;14, som inte är associerad med högrisksjukdom, var vanligast bland patienter under 50 år. Translokation 4;14, å andra sidan, är associerad med högrisksjukdom, och den var också vanligast bland yngre patienter med multipelt myelom och ökade över åldersgrupperna. Translokation 14;16, som är mer sällsynt än de andra men också förknippad med sämre prognos, var också vanligare bland yngre patienter med multipelt myelom.

Nya behandlingar fungerar sämre vid kromosomförändringar

Det är ännu inte klarlagt varför yngre personer med multipelt myelom har fler kromosomförändringar jämfört med äldre. Kanske kan förklaringen vara att en del av förändringarna redan finns hos personer med preliminära stadier av multipelt myelom, och att de då snabbare utvecklas till aktiv sjukdom.

Studien visade också det stora prognostiska värdet av de olika kromosomförändringarna, både för myelompatienter som är under och över 70 år – i båda dessa grupper var kromosomförändringarna förknippade med en sämre prognos.

Dock saknas ännu kunskap om vad som är den bästa behandlingen för patienter med högriskkromosomförändringar.

- Vi kan se att dessa patienter klarar sig sämre än andra när de ges nya behandlingarna som CAR T-cellsterapi och bispecifika antikroppar, säger Sigrun Thorsteinsdottir, en av forskarna bakom studien, till Dagens Medicin i Danmark.

- Det är alltså en patientgrupp som vi måste vara extra uppmärksamma på. Idag undersöks BCL-2-hämmare i olika kombinationer i kliniska prövningar med patienter med translokation 11;14, men förhoppningsvis kommer vi i framtiden att ha fler alternativ för riktad behandling för patienter med de olika kromosomförändringarna, fortsätter hon.