Det ska du tänka på när du misstänker kronisk blodcancer

De många gånger diffusa symtomen som uppträder vid kronisk blodcancer kan göra det svårt att upptäcka dessa patienter. Sjukdomen kan därför vara lågaktiv under många år och upptäcks ofta i samband med provtagning för annan sjukdom eller symptom. Men avvikande blodprover leder inte alltid till rätt eller fullständig diagnos och här gäller det att vara uppmärksam, menar Herman Nilsson-Ehle, docent och överläkare vid sektionen för hematologi och koagulation vid Sahlgrenska Universitetssjukhuset.

– Ta kompletterande prover och var "kompis med labbet". Men kom ihåg att fråga efter symtom och gå inte bara efter blodprovsvärden, säger han.

Utredningen består i regel av blodprover med specialanalyser samt benmärgsprov. Herman Nilsson-Ehle understryker vikten av kompletterande benmärgsbiopsi då den ger viktig information som kan vara avgörande för rätt diagnos.Till exempel är utseendet vid myeloproliferativa neoplasier (MPN) utmärkande och biopsi kan behövas för att skilja upp essentiell trombocytemi (ET),  myelofibros (MF) och polycytemia vera (PV).

Dagens behandling möjliggör flera friska levnadsår

Patienter med kronisk lymfatisk leukemi kan leva ett normalt liv, oavsett om de behandlas eller inte. Kronisk myeloisk leukemi har däremot varit svårare att behandla men idag kan även dessa patienter få många friska levnadsår.

– Vi säger inte längre obotbar eftersom vi kan behandla kronisk blodcancer så det går att leva ett bra liv många år framöver. Det är viktigt för patienten att de får leva ett så "normalt" liv som möjligt utan alltför täta läkarbesök och provtagningar, säger Herman Nilsson-Ehle.

Det främsta behandlingsmålet vid MPN är att förhindra tromboemboliska komplikationer men även minimera andra symtom. Vid polycytemia vera är det till exempel vanligt med klåda efter dusch och bad, smärtor i fingrar och tår och mjältförstoring. Dessa patienter har oftast järnbrist men här ska man vara försiktig, menar Herman Nilsson-Ehle.

– Var försiktig med att ge järn till PV-patienter då detta kan medföra en dramatisk ökning av Hb och EVF. Det är som att hälla tändvätska på elden.

Följa kronisk blodcancer i primärvården

Att ta hand om den ökade gruppen människor som lever med kronisk blodcancer ställer högre krav på primärvården. Herman Nilsson-Ehle menar att remiss till hematolog eller onkolog alltid ska ske primärt vid välgrundad misstanke för fullständig diagnostik och i förekommande fall initial behandling. Många patienter kan sedan följas långa tider utan behandling. Återremiss till hematolog eller onkolog förklarar Herman Nilsson-Ehle ska ske vid misstänkt återfall, antingen på grund av symtom eller störningar i blodvärden. Han uppmuntrar primärvårdsläkare att ringa och ta hjälp av en hematolog om osäkerhet uppstår.

Vidare har alla (blod)cancerpatienter rätt till kontaktsköterska men den informationen når inte alltid fram till patienten.

– Vi försöker sprida informationen till alla patienter om vem som är kontaktsjuksköterska. Jag tror att detta numera fungerar väl för alla nya patienter, men för de som blev primärbehandlade för flera år sedan och går på kontroller är det nog lite sämre, säger Herman Nilsson-Ehle.

Men det som framför allt förbryllar honom är den långa tiden det tar att få ut nya läkemedel på marknaden, det vill säga tiden från ny substans till rekommenderat läkemedel som kan ges till patienter.

– Det tillkommer nu nya läkemedel i en takt som har ökat de senaste åren. Många av de nya läkemedlen mot kronisk blodcancer är ”dyra” men kostnadseffektiva, eftersom flera friska levnadsår betyder mycket.