Forskare: Mensskydd kan orsaka infektioner – kontroll måste till

Mensskydd i olika former är en global miljardindustri, ändå saknas det regler för vad produkterna får innehålla och kunskap om hur det påverkar kroppen och miljön. 
 
– Alla företag som tillverkar produkter nära kroppen är starkt standardiserade utom när det gäller mensskydd, där har vi inte några specifika regler, säger Louise Klintner, doktorand i företagsekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, till Dagens Nyheter. 
 
I sin pågående doktorsavhandling arbetar hon med att ta fram kvalitetssäkring för produkterna tillsammans med Svenska institutet för standarder, SIS. Förhoppningen är att få till ett samarbete med branschledande företag för en global standardisering. Men intresset hos tillverkarna är svalt och arbetet går trögt.

Konsumenterna vet lite om innehållet

Det saknas till exempel gränsvärden för kemikalier, något som uppmärksammades för två år sedan när Kemikalieinspektionen gjorde en tillsyn. Det visade sig att några produkter hade för höga kemikalienivåer, men generellt sett fanns det ingen anledning till oro. 
 
– Företagen säger att de gör noggranna tester, men i och med att tillverkningen inte är standardiserad så vet vi inget om testerna. Och finns det inga krav är det svårt för oss konsumenter att se vad som är en bra produkt, säger Louise Klintner.
 
Hon berättar också att det saknas forskning över långtidseffekter av mensskydd och sambandet mellan användning och underlivsbesvär. Svampinfektioner är till exempel vanligt hos kvinnor som menstruerar.

– Man kan få svamp av många orsaker men de obstetriker och gynekologer inom vården som jag har pratat med, och även före detta produktutvecklare, säger att det finns ett klart samband mellan underlivsbesvär och mensskydd.

Följ patientfallet: Vilken preventivmetod funkar för Petra? 

Risk för infektioner och “tampongsjukan”

Att använda rätt storlek på tampongen är viktigt, inte bara för att minska risken för läckage. Om tampongen är för torr skapas mer friktion mot slemhinnan och kan göra så att fibrer på tampongen släpper och orsakar små sår på slemhinnan. Det kan i sin tur göra användaren mer mottaglig för infektioner. 
 
Om tampongen sitter inne för länge ökar också risken för att drabbas av TSS (toxic shock syndrome), eller tampongsjukan, som kan vara dödlig. Rekommendationen är att använda en tampong i max 6–8 timmar.  
 
– Det står på tampongaskar att man ska vara noga och använda rätt tampong för mängden man blöder, men tillverkarna förklarar inte konsekvenserna och folk läser inte bruksanvisningen på en sådan välanvänd produkt, säger Louise Klintner.

Läs även: Hormonfria preventivmetoder – för vem?

"Bindorna var parfymerade och kändes kemiska"

Att det inte finns ett regelverk kan leda till att företagen säljer undermåliga produkter. 
Louise Klintner berättade för Dagens Nyheter om ett exempel som inträffade nyligen då ett internationellt företag tvingades dra tillbaka en tampong från butikerna efter att det visade sig att den kunde lösas upp inuti kroppen. Ett annat fall är från Kenya där kvinnor vittnat om klåda, utslag och brännande känsla när de använt bindor från ett välkänt varumärke. 
 
– Jag fick ett paket skickat till mig och de var något helt annat. Bindorna var parfymerade och kändes kemiska i jämförelse med bindor som säljs här.

Ett annat exempel är vad det betyder att ett mensskydd är ekologiskt. I dag räcker det med en ytterst liten mängd ekologisk bomull för att mensskydden ska få kallas ekologiska. 
 
Den dåliga kontrollen av företagen och bristen på kunskap kring mensskydd tror Louise Klintner beror på att det är tabubelagt ämne som vi inte pratar öppet om, och den stora nackdelen blir då att det inte heller ställs några krav.