Beröm och kritik

Ordvitsigt kan man fastslå att alla människor tycker om uppskattning utom när den kommer från taxeringsmyndigheten. Lite mer alvarligt kan man understryka att beröm och dess motsats, kritik, är några av de viktigast åtgärder som finns för att utveckla både individer och organisationer. Det är då särskilt anmärkningsvärt att man inom sjukvården använder detta starka instrument så sparsamt.

Det är både vetenskapligt bevisat, och empiriskt lika klart, att alla människor reagerar positivt på beröm. Den vanligaste reaktionen är då att man arbetar hårdare för att visa att man varit värd det beröm man fått – som medarbetare eller chef kan man således med enkel psykologi få ut mer arbete från var och en, och de arbetar det dessutom på ett gladare sätt. Men … den som får beröm vet själv om det är berättigat eller inte. Den som ger mycket beröm men vid fel tillfälle späder ut kraften i att ge beröm senare; den som ger beröm som bara är insmickrande blir snabbt genomskådad.

Den som ger berättigat beröm kommer också att ha en större frihetszon att komma med berättigad kritik

Om det nu är lätt att ge beröm så är det ganska svårt att ge kritik, och kräver faktiskt träning för att välja strategi. Den första reaktionen på kritik är nämligen att gå i försvarsposition och då är en del av vitsen med kritiken förlorad. Den kritik som nämligen bara är avsedd att skada lyckas nämligen alltid med sitt mål, medan den som är avsedd att vara konstruktiv måste förberedas och måste dessutom tänkas igenom ur den kritiserades perspektiv. I vetenskapliga experiment är det lätt att visa att ett djur som i vanliga fall är snällt och harmlöst blir aggressivt och anfaller om det blir instängt i ett hörn. All kritik måste därför ges med kunskap om denna generella reaktion, vilket innebär att all kritik måste ges med en samtidigt möjlig lösning – kan man få den kritiserade att själv ge den lösning som man har tänkt sig har man lyckats riktigt väl.

Det är också viktigt att understryka att oväntad kritik mer sällan når ett positivt mål utan istället leder till konfrontationer. Ett tips kan vara att säga till den man vill kritisera: ”Jag vill komma med kritik mot dig, när har du tid att sitta ner och prata om det?” Då hinner den som utsätts för kritiken åtminstone samla sig en smula.

Beröm behöver man däremot inte förbereda sin medarbetare för…

Den som vare sig ger beröm eller kritik är den sämste medarbetaren och chefen, och för inte vare sig individen eller verksamheten framåt

Har ”beröm och kritik”-diskussionen något särskilt att göra med akutmottagningsarbete? Nja, grundprinciperna skiljer sig inte från andra medicinska arbetsplatser, men dels händer det mer saker på en akutmottagning än på flertalet andra platser, dels är nästan alla kirurger ”gästarbetare” på akutmottagningen och blir då mindre uppmärksammade än de som har det som hemmaarbetsplats. Det kan till och med finnas ett anti-incitament för kirurger på akut-mottagningen genom att kirurgchefen vanligen befinner sig någon helt annanstans på sjukhuset än på akutmottagningen.

Dessvärre har han eller hon vanligen mycket dålig uppfattning om hur medarbetarna sköter sig akutmottagningen och ger belöningar (löneökning, högre tjänster, resor etc) för insatser på andra ställen inom kirurgverksamheten. Den enda ”belöningen” man får för gott mottagningsarbete av kirurgchefen är sannolikt mer arbete av samma art.

Sammantaget finns det ett stort behov av både beröm och kritik på akutmottagningen, men chefskapet och gästarbetarskapet motverkar detta. Det enda riktigt bra sättet för förbättring är att vara ett gott föredöme: beröm (och kritisera) mera.

Dessvärre har han eller hon vanligen mycket dålig uppfattning om hur medarbetarna sköter sig akutmottagningen och ger belöningar (löneökning, högre tjänster, resor etc) för insatser på andra ställen inom kirurgverksamheten. Den enda ”belöningen” man får för gott mottagningsarbete av kirurgchefen är sannolikt mer arbete av samma art.

Sammantaget finns det ett stort behov av både beröm och kritik på akutmottagningen, men chefskapet och gästarbetarskapet motverkar detta. Det enda riktigt bra sättet för förbättring är att vara ett gott föredöme: beröm (och kritisera) mera.