Testosteronbrist: 6 utmaningar för dig som primärvårdsläkare

1. Vaga symtom

Symtomen på testosteronbrist är i de flesta fall vaga och det kan vara svårt att ställa diagnosen enbart utifrån kliniska förhållanden. Symtomen kan även likna de som uppträder vid andra sjukdomar, däribland depression, hypotyreos och Cushings syndrom.

Vid testosteronbrist brukar en tilltagande trötthet och initiativlöshet noteras. Trots att minskad sexuell lust och erektionsproblem kan förekomma är det inte alltid tydligt korrelerade till serum-testosteronvärdena, eftersom det oftast är flera bakomliggande faktorer som samverkar.

Vid blodprovstagning brukar en lätt anemi noteras, där hemoglobinvärdet hos män med symtomgivande testosteronbrist (hypogonadism) oftast ligger i det nedre referensintervallet.

Läs mer om hur du utreder patienter med misstänkt hypogonadism här.

2. Inte en del av det normala åldrandet

Testosteronproduktionen minskar långsamt med åldern men ligger sällan på de nivåer som är förenliga med hypogonadism.

Vanliga orsaker till symtomgivande testosteronbrist är att mannen har någon form av sjukdom i testiklarnas leydigceller, till exempel efter cellgiftsbehandling, strålning eller på grund av genetisk sjukdom. I de fallen handlar det om primär hypogonadism.

En annan orsak kan vara bristande insöndring av gonadotropiner från hypofysen, så kallad sekundär hypogonadism. Detta beror oftast på hypofystumörer eller genetiska sjukdomar.

3. Osäker epidemiologisk data

Hypogonadism hos en i övrigt frisk man som inte har regelbunden medicinering som kan påverka testosteronnivåerna är ovanligt, även hos äldre män.

Många studier om hypogonadism har endast utgått från testosteronvärdet utan att ta hänsyn till mer objektiv symtomatologi. Därför är uppgifter om förekomsten av hypogonadism osäker.

4. Avgöra vilka som ska behandlas med testosteron

Testosteronbehandling kan bli aktuell för de som har symtom och samtidigt påvisad låg testosteronnivå. Behandling med testosteron bland äldre män är omdiskuterad och bör därför endast ske under en kortare period.

Testosteronbehandling kan bland annat öka hemoglobin, Hb. Det föreligger en ökad risk för venösa tromboser, särskilt den första tiden efter insatt behandling.

Känsligheten för ökad testosteronnivå gör att vissa män kan få blodtrycksstegring och hos män med obehandlad hjärtsvikt tilltagande besvär.

Någon ökad risk för prostatacancer har inte setts vid testosteronbehandling men vid redan konstaterad prostatacancer ges denna behandling som regel inte.

Vid tendens till manligt håravfall kan detta accentueras vid insättning av testosteronbehandling, likaså akne.

De potentiella riskerna med testosteronbehandlingen gör det viktigt med regelbundna kontroller och uppföljning.

5. Risker med obehandlad hypogonadism

Manlig hypogonadism som uppkommer i vuxen ålder påverkar framförallt livskvaliteten med minskad psykisk och fysisk ork samt sömnbesvär. Vidare syns en minskad muskelmassa och tilltagande fettmassa.

Hypogonadism kan även leda till benskörhet samt minskad sexlust och förmåga.

Huruvida det finns något samband mellan testosteronbrist och kardiovaskulär sjukdom är omdiskuterat.

Testosteronbrist förekommer i större utsträckning hos män med typ 2-diabetes, jämför med män som inte har diabetes. Däremot har behandling med testosteron inte entydigt visat att blodsocker, blodtryck eller blodfettsstörningar förbättras.

Det gäller att vara medveten om den samsjuklighet som kan uppstå vid en obehandlad hypogonadism och även följa upp de patienter som endast har blivit rekommenderade livsstilsåtgärder.

6. Ökad kunskap om testosteronbrist

För att öka förståelsen för vilka män som har testosteronbrist bör bättre markörer än serumtestosteron användas.

Vidare behövs studier dimensionerade för att svara på frågan huruvida testosteronsubstitution till äldre män med gränslåga eller lågt testosteronvärde är säkert att ge ur hjärt- och kärlsynpunkt.