Nya diabetesläkemedel kan öka risken för amputation

SGLT2-hämmare, är en ny klass av läkemedel som används för behandling av typ 2-diabetes. Användningen läkemedelsklassen har ökat kraftigt de senaste åren, bland annat eftersom kliniska försök har visat att de kan sänka risken för hjärtkärlsjukdom.

Samtidigt har det funnits misstankar om det skulle kunna ge oönskade effekter. I tidigare studie har pekat mot att läkemedelsklassen skulle kunna medföra en ökad risk för amputation i de lägre delarna av kroppen, samt ökad risk för att att utveckla det allvarliga tillståndet diabetisk ketoacidos.

I den aktuella registerstudien ville forskarna alltså titta närmare på detta eventuella samband. Till hjälp använde man de sig av flera nationella heltäckande register med information om läkemedelsanvändning, sjukdomar och annan data från drygt 34 000 personer i Sverige och Danmark.

Som jämförelsegrupp användes en grupp med patienter som fick en annan läkemedelsklass för behandling av typ 2-diabetes (GLP1-receptor-agonister).

Kopplas till ökad risk för benamputation

Resultatet visar att användning av SGLT2-hämmare var kopplat med en tvåfaldigt ökad risk för benamputation av ben, fot eller tår. Även risken för att utveckla ketoacidos verkar verkar öka.

– Det finns teorier om att läkemedlens vätskedrivande effekt skulle försämra den perifera cirkulationsstatusen och därmed öka risken för amputation, säger Peter Ueda, till Dagens Medicin.

Däremot kunde forskarna inte se något statistiskt signifikant samband mellan användning av SGLT2-hämmare och: fraktur, akut njurskada, allvarlig urinvägsinfektion, djup ventrombos (blodpropp) eller akut inflammation i bukspottkörteln.

Och Peter Ueda menar att man inte ska glömma bort att det också finns fördelar med SGLT2-hämmare.

– Det ska understrykas att dessa läkemedel har visat skyddande effekter vad gäller hjärtkärlsjukdom. Patienter med typ 2-diabetes har en ökad risk för hjärtkärlsjukdom och den potentiella risken för biverkningar ska därför vägas mot detta faktum, säger Peter Ueda, i ett pressmeddelande från Karolinska Institutet.
Forskarna bakom studien framhåller också att detta var en observationsstudie, och menar att det därför inte är säkert att sambandet som man såg i studien är orsakade av SGLT2-hämmare.

Studien, som publicerats i BMJ, var ett samarbetsprojekt mellan forskare på Karolinska Institutet, Statens Serum Institut i Danmark, NTNU i Norge och det svenska Nationella Diabetesregistret. De läkemedel som ingick i studien var: dapagliflozin, kanagliflozin och empagliflozin. Det vanligaste läkemedlet bland patienterna var dapagliflozin.