Krav på systematisk fortbildning

Svensk förening för allmänmedicin, SFAM, har tagit fram ett recept för ett kunskapsstöd och uppföljning av läkarnas fortbildning. Modellen, som hämtat inspiration från Norge, presenterades vid ett seminarium i Almedalen. Innehållet är bland annat kurser och kongresser, besök på annan vårdcentral, personlig läroplan och handledningsuppgifter. I den norska modellen sker en uppföljning av hur målen uppfylls var femte år.

− Som det ser ut idag kan man kalla sig barnläkare fast det man har gjort är att ha suttit i riksdagen i många år och kanske inte satt sin fot i närheten av ett barn under tiden, kommenterade Anders W Jonsson, c, riksdagsledamot och ordförande i socialutskottet och pekade på behovet av att kontrollera kunskapsnivån hos läkare vid flera tillfällen.

Han menade också, liksom flera av de andra debattörerna, att det måste finnas en bredd i fortutbildningen. En allmänläkare som är mycket specialiserad inom en särskild diagnos kan vara en bra resurs för hela vårdcentralen men för att kunna kalla sig allmänläkare måste det också finnas en bredd.

Ny kultur

I diskussionen var de flesta eniga om att det behövs bättre verktyg för att garantera kompetens och att det idag inte sker ett systematiskt sätt.

− Vi är vana att bli bjudna av läkemedelsindustrin till en viss sorts fortbildning men vi står nu inför ett kulturskifte och behöver en samsyn kring detta och på vems ansvar fortbildningen ska ske. Är det statens, arbetsgivarens eller läkarens ansvar att hålla sig fortbildad? sa Gösta Eliasson, ordförande för fortbildningsrådet, SFAM.

Han saknade i stor utsträckning den kollegiala dialogen och det framkom från flera håll att distriktsläkaren kanske ofta är ensam i sin roll och att det behöver finnas tid avsatt för och möjlighet att lära av varandra.

I Norge är det statliga ansvaret tydligt eftersom man arbetar med recertifiering av läkare. Den fungerar på så sätt att om man inte tar ett visst antal poäng får man inte fortsätta arbeta med samma nivå på lönen. Att införa recertifiering i Sverige avrådde dock många ifrån under diskussionen.

Staten bör däremot följa upp att vårdgivaren ger vård enligt de kvalitetskrav som satts upp, vilket i sin tur leder till att arbetsgivaren får ett krav på sig att följa upp att de anställda har tillräcklig kompetens för arbetet. Till viss del sker detta idag i medarbetarsamtalet men det är inte tillräckligt systematiskt för att garantera god och jämlik vård, menade Hans Karlsson, chef för avdelningen vård och omsorg, SKL. Han var inte heller främmande för att använda lönesättning som ett instrument för att sporra fortbildning.

Hur tycker du att läkarens fortbildning ska se ut? Vem har ansvaret för att den blir av? Kommentera artikeln direkt här nedan.