Enkät: Så tycker de om förslagen till nya läkarutbildningen

NetdoktorPro frågade några blivande och nyblivna läkare vad de tycker om förslagen som hittills presenterats kring den nya läkarutbildningen.

 

1. Vad tycker du spontant om att läkarprogrammet görs om?
2. Finns det något i förslaget som du tycker är särskilt positivt och i så fall varför?
3. Finns det något i förslaget som du tycker är särskilt negativt? I så fall, hur skulle du vilja att det skrevs om?

Dan Jacobson, AT-läkare i Eskilstuna, studerat vid Uppsala universitet och Karolinska institutet.

 

1. Förslaget som utredarna jobbar fram blir säkert bra när det får landa. Men jag tycker inte att det var så mycket fel på hur utbildningen såg ut innan. För min del var utbildningen en bra förberedelse för verkligheten.
2. AT-tjänstgöringen är bra, när den fungerar, men har komplicerats av vikariat-tiderna och oklara huvudmannaskapet. Så jag är väldigt positiv till förslaget att definiera vem som har ansvaret att göra läkare legitimationskompetenta.
3. Jag tycker inte att det behövs fler vetenskapliga arbeten. De är ju i sin natur väldigt smala så jag tycker absolut inte att de ska dominera på något sätt. Jag la till exempel flera veckor på att bli väldigt kunnig på njurartärstenoser, men hur ofta får jag användning av det nu? Sedan förstår jag inte heller vitsen med att ta examen efter tre år. Vad ska man göra med den examen?

Lina Andersson, AT-läkare i Kristianstad, studerat vid Lunds universitet.

 

1. Jag tycker det är jättebra att man arbetat för att förbättra läkarprogrammet, det behöver uppdateras.
2. Det är väldigt bra att man betonar kontinuerliga delprov och utvärderingar. Under min utbildning har jag haft stora tentor med långa mellanrum och i de mellanrummen har jag känt mig väldigt osäker på vad jag ska fokusera på att lära mig, och varit rätt vilse i den stora kunskapsmassan. Det är också bra att minska perioden mellan examen och legitimation eftersom många då arbetar som underläkare med mycket ansvar och stor arbetsbörda men med mycket liten lön, lite erfarenhet och otillräcklig kompetens i många fall.
3. Det är dumt att ta bort AT även om jag inte tycker att den fungerar optimalt. AT fyller en viktig funktion i och med att man får skaffa sig rutiner och erfarenhet med ett skyddsnät i form av handledning från kollegor. Jag har svårt att se hur detta kan fås genom ”praktikperioder” under grundutbildningen, eftersom det är först efter att man tillgodosett sig kunskaper inom alla områden som man är redo för att se hela patienten och förhålla sig till flera samtidiga diagnoser. Det som kan förbättras utifrån hur AT ser ut idag är att skapa ännu mer struktur i form av klinisk handledning och tydliga delmål, för att minimera risken för godtycklig hjälp som helt beror på vem man jobbar tillsammans med för dagen.

Simon Fransson, AT-läkare i Örebro, studerat vid Uppsala universitet.

 

1. Jag tycker det är bra. Det behövs, men jag tror inte att universiteten och sjukhusen klarar det.
2. Att läkarprogrammet i Sverige skall vara synkroniserat efter sex terminer. Men vems studieplan och upplägg skall råda? Vilket universitet kommer att "vinna" denna kamp? I nuläget baseras de på samma Core Curriculum, men kraven, upplägget och traditionen på de respektive universiteten skiljer sig oerhört.
3. Om svenska läkarstudenter ska konkurrera med studenter som har utländsk legitimation om ”pre-ST” finns risken att svenska studenter hamnar i en flaskhals då de tvingas vikariera innan ”pre-ST”. Ett annat problem är att Sverige har för få stora sjukhus för att klara av kombinationen högspecialiserad vård, forskning och undervisning om nu läkarstudenterna på sex år skall få mer klinisk erfarenhet och trygghet innan ”pre-ST”. Jag gissar att det kommer bli väldigt trångt på avdelningarna. Få AT-läkare vet säkert vad de vill specialisera sig inom. Det nya förslaget innebär att läkarstudenterna kanske redan under grundutbildningen kommer behöva söka ST-tjänst, eftersom man för ett flertal ST-tjänster behöver visa intresse omkring ett år innan man vill börja. Jag tror det blir oerhört svårt för många att bestämma specialisering så tidigt. Till sist, lönen efter legitimation ligger idag på 5000 till 10000 kronor mer än innan. Om alla läkare nu får legitimation och lön direkt efter grundutbildningen, är landstingen beredda att betala mer per månad för en läkare som gör ”pre-ST” och som har liknande kompetens som en AT-läkare?

Sofia Gyllensvärd, ST-läkare i Stockholm, gjort AT i Norrköping, studerat vid Karolinska institutet.

 

1. Spontant tycker jag att det finns både bra och mindre bra saker i det nya förslaget. Jag förstår att man behöver anpassa sig till hur läkarprogrammet ser ut i Europa, men det är tråkigt när några av de ”bästa” bitarna faller bort. Många läkare och även studenter som studerat utomlands upplever en tämligen stor skillnad mellan studenter som gått läkarprogrammet och gjort sin AT i Sverige respektive i Europa. Vi har redan under utbildningen mer praktik än de flesta och även AT:n gör oss trygga i mötet med patienten.
2. Att samköra de olika lärosätena låter smidigt för studenter som vill byta, men också för att få en mer enhetlig läkarutbildning över landet. Jag ser dock svårigheter i hur det skall göras rent praktiskt. Idag är lärosätena profilerade med exempelvis Linköping som kör PBL och Karolinska som fortfarande har ganska mycket katedral föreläsning inledningsvis, och fokus på forskning. Vem bestämmer vilket alternativ som är bäst?
3. Jag tyckte att min AT var fantastisk! Att under två års tid få chansen att dels växa in i sin läkarroll med bra backup dels få möjligheten att pröva ett brett spann av specialiteter var för mig ovärderligt! Den professionella utvecklingen var enorm och jag lärde mig fantastiskt mycket under denna tid, både teoretiskt och praktiskt. AT-provet och SYLF:s granskningar är ju till för att AT:n ska vara jämlik över landet och de allra flesta är väldigt nöjda med sin AT, oavsett utbildningsplats.

Isabella Kongstad, förbundsordförande Medicine Studerandes Förbund, studerar vid Örebro universitet.

 

1. Jag tror det är en förutsättning för att Sverige även i fortsättningen ska kunna leverera en högkvalitativ läkarutbildning som har ett gott rykte internationellt. Den nuvarande strukturen har ibland förlegade ramar för strukturer, förhållningssätt och var någonstans fokus för innehåll och kompetens skall ligga. Inte bara pedagogiken har utvecklats de senaste decennierna, det har också skett en skiftning i de förväntningar som arbetsgivare, politiker och patienter har på en färdigutbildad läkares yrkesroll och ansvarsområde. Detta måste en modern läkarutbildning kunna möta. Rimligt är att innehållet i läkarutbildningen förändras för att på bästa sätt kunna förbereda oss studenter på vad yrket innebär i både dagens och framtidens sjukvård.
2. Fokus på professionell utveckling. Jag tycker läkarutbildningen har ett ansvar för att utbilda kompetenta läkare, inte bara inom medicinska grundkunskaper, utan också se till att studenterna får en chans att under utbildningens gång få en progression i sitt professionella bemötande. Jag tycker också det är positivt att man trycker på ett vetenskapligt förhållningssätt, i en tid där kunskap om komplicerade sjukdomar, mediciner och så vidare finns lättillgängligt inte bara för oss medicinstudenter men också för allmänheten.
3. Jag skulle vilja veta mer om utformningen för den längre verksamhetsförlagda utbildningen. Att få en chans att vara ute längre på ett och samma ställe kan öka chansen för att undkomma åskådarrollen ute i verksamheten. Längre verksamhetsförlagda utbildningsblock kan därför sammanfalla med MSF:s strävan om att få tillgång till god klinisk handledning ute på kliniker och vårdcentraler. Men för att implementera bra och konstruktiva pedagogiska verksamhetsförlagda utbildningsblock krävs resurser och en förändrad inställning till studenter. Här skulle förbundet gärna vilja veta vilka krav som ställs på utbildningslandstingen gällande resurser och riktlinjer för den längre verksamhetsförlagda utbildningen som föreslås av utredningen.