Juridiskt tveksamt att filma sin läkare

---

ARTIKELSERIE: Läkarens nya utmaningar - del 2

NetdoktorPro:s artikelserie ”Läkarens nya utmaningar”, där vi belyser några tydliga trender som påverkar relationen mellan läkare och patient fortsätter. I denna artikel tar vi reda på vad som gäller när en patient eller anhörig vill filma eller spela in ett läkarbesök

---

Patienter och anhöriga som inte litar på sin läkare kan enkelt filma eller göra ljudinspelningar under besöket. Men fenomenet, som skapat oro bland vårdpersonal, kan vara olagligt.

– Om någon spelar in utan att informera och utan att själv delta i ett enskilt samtal kan det vara fråga om olovlig avlyssning, säger Anders Alexandersson på Socialstyrelsen.

I januari i år berättade ST-läkaren Jacob Endler i en krönika på Netdoktor Pro om hur han filmats av anhöriga när han la en epiduralbedövning. “Ett fenomen tycks breda ut sig där patienter vill dokumentera vården för att kunna använda som bevis vid en eventuell felbehandling, vilket jag misstänkte var den verkliga anledningen till filmandet. Jag kände mig irriterad och misstrodd. Men, kanske har jag inte rätt till min indignation?” frågar han sig.

I en kommentar till krönikan berättar en annan läkare om hur denne upptäckte att en patient, utan att meddela, lagt fram en mobiltelefon som spelade in patientsamtalet. Var det rimligt att i ett sådant läge förbjuda inspelningen? En tredje läkare säger sig ha varit med om flera liknande situationer och är villrådig, vad säger lagen om detta?

Anders Alexandersson, jurist på Socialstyrelsen, menar att det inte finns något riktigt bra svar på frågan om hur läkare ska hantera situationer som dessa.

– Regler i hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen anger att vården så långt som möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten, och att patienten ska visas omtanke och respekt. I detta kan ingå att medverka i och tillåta en inspelning, för att patienten senare ska kunna gå igenom vad som diskuterats och på så sätt få lättare att förstå vad som avhandlats under läkarbesöket.

Men, understryker Anders Alexandersson, om patienten eller den anhörige väljer att spela in läkarbesöket utan att informera vårdpersonalen, och utan att själv delta i samtal som spelas in, kan det vara fråga om olovlig avlyssning.

En enkätundersökning som Svenska Dagbladet genomfört visar att sex av landets sju universitetssjukhus haft problem med patienter som dokumenterar besök, och att personal känt oro och obehag av detta. Även Arbetsmiljöverket har uppmärksammat problemet. Under en inspektion på Astrid Lindgrens Barnsjukhus 2010 upptäckte man att personalens oro över filmande anhöriga, och över att hamna med namn och bild på internet, var så stor att den gick ut över arbetet.

Enligt Arbetsmiljöverket ligger ansvaret hos arbetsgivaren att informera om vad som gäller för sådana situationer och vad man som anställd ska göra när problemet dyker upp. Flera landsting och sjukhus har nu infört generella förbud mot fotografering och inspelning innanför sjukhusväggarna.

Läkarförbundets ordförande Marie Wedin tror inte på något absolut förbud, men anser att vårdgivaren kan kräva att den som spelar in först frågar om det går bra.

– Om någon vill ta kort på sin nyfödda bebis eller göra ett nyhetsreportage så tycker jag det ska vara helt okej. Men man ska vara restriktiv med att tillåta inspelning, av sekretesskäl och av psykologiska skäl för både patienten och personalen, säger hon.

Marie Wedin anser också att det bör vara rimligt att som läkare säga nej till att bli inspelad.

– Vård är inte riskfritt, men vården blir inte bättre, varken ur verksamhetssynpunkt eller patientsynpunkt, av att patienter och anhöriga dokumenterar allt som sker.

Kristina Söderlind Rutberg, ledamot i Svenska läkaresällskapets etikdelegation, menar att det finns anledning att grundligt se över frågan.

– Problemet finns i alla landsting. Det växer fram ett annat beteende hos patienter och anhöriga som filmar saker som man kanske inte valde att filma tidigare, och i vår tid kan bilder och ljudupptagningar dessutom både spridas snabbt och leva kvar länge. Jag vet att frågan har diskuterats informellt i olika sammanhang men än finns inget gemensamt förhållningssätt, säger hon.

Hon har svårt att tro att en vårdgivare måste ställa upp på den typen av dokumentering, men föreslår att den läkare som hamnar i situationen först tar reda på vad som driver patienten till inspelning.

– Handlar det om att patienten vill hjälpa minnet på traven kanske läkaren kan dela upp samtalet i en friare del och en mer formell som spelas in, säger hon.

Anders Alexandersson på Socialstyrelsen föreslår istället att patienten hänvisas vidare.

– Om vårdpersonalens arbetsmiljö och förmåga att ge en god vård påverkas på grund av bristande förtroende, kan vårdgivaren erbjuda patienten en annan personkontakt eller en annan vårdgivare som känner sig trygg med att bli inspelad, säger han.

Kommer Socialstyrelsen att utforma några nationella riktlinjer kring detta?
– För närvarande bedömer jag att det inte är aktuell med någon större informationsinsats. Vårdgivarna har tillräckliga resurser att utreda frågan själva och bedöma i vilken utsträckning det också är möjligt och lagligt att införa begränsningar. I händelse av att det skulle uppstå någon speciell situation så finns Socialstyrelsens möjligheter med tillsyn.

Så säger lagen

• Att spela in samtal utan att informera den som spelas in om man inte själv deltar i samtalet kan ses som olovlig avlyssning enligt Brottsbalken. Det är dock fullt tillåtet att spela in ett samtal där man själv deltar i dialogen, även om samtalsparten inte är medveten om att samtalet spelas in.

• Spelar någon in ett telefonsamtal med digital teknik gäller personuppgiftslagen och under vissa förutsättningar kan det krävas samtycke från de som blir inspelade. För att kunna tillämpa personuppgiftslagen krävs det dock att den person som blir inspelad kan identifieras i upptagningen.

• Om inspelningen enbart är för privat bruk är personuppgiftslagen (PuL) inte tillämplig och då finns heller inget krav på samtycke eller information enligt PuL. Men publiceras informationen på till exempel internet har den gjorts tillgänglig för ett obestämt antal personer och då gäller PuL.

Källor: Socialstyrelsen och Datainspektionen