Kvinnor extra utsatta för urtikaria
Urtikaria är en hudsjukdom som kan drabba individer i alla åldrar, och patofysiologin involverar både autoimmunitet och histaminfrisättning. Det finns behandling i form av antagonister mot histaminreceptorer och numera även monoklonala antikroppar.
De kliniska symtomen för urtikaria är återkommande hudutslag i form av bettliknande kvaddlar, klåda och ödem. Urtikaria delas in i akut eller kronisk form, varav den sistnämnda karaktäriseras av att symtomen kvarstår i minst sex veckor.
– Vissa personer lever dock med sjukdomen betydligt längre än så, iblan
d handlar det om flera år. En del patienter har symtom dagligen, säger Maria Bradley som docent och överläkare på Hudkliniken vid Karolinska Universitetssjukhuset i Solna.
Livstidsrisken för akut urtikaria är 20 procent, och en till fyra procent för kronisk urtikaria. I dag vet man att främst kvinnor insjuknar i kronisk urtikaria.
– Varför just den gruppen drabbas vet vi inte säkert. Det saknas bra epidemiologiska studier, säger Maria Bradley.
Histamin spelar en nyckelroll
Patofysiologin bakom sjukdomen innefattar en tydlig infiltration av mononukleära celler i dermis, däribland mastceller och basofiler. I de flesta fall hittas ingen bakomliggande utlösande faktor till kronisk urtikaria, men ibland kan det röra sig om autoantikroppar mot IgEs receptor FcεRI. Autoantikroppar, antingen anti-IgE eller anti- FcεRI, kan korsbinda med receptorn vilket inducerar degranulering av mastceller och basofiler.
– Mastceller och även basofiler spelar en nyckelroll eftersom de uttrycker receptorer med hög affinitet för IgE. Det är främst histaminfrisättning som är den viktigaste transmittorn och leder till plasmaläckage från ytliga blodkärl i dermis, säger Maria Bradley.
Även bradykinin, leukotrien C4 och prostaglandin D2 har betydelse vid sjukdomsutveckling. Signalsubstanserna ger ökad permeabilitet och vätskeläckage från venolerna vilket leder till ett dermalt ödem. De stimulerar även omyeliniserade kutana c-nervfibrer.
Behandling minskar inflammationen
De flesta behandlingar mot urtikaria utgörs av olika antagonister, däribland mot histaminreceptorer. Det finns även inhibitorer mot leukotriener. Dessutom kan rekombinanta monoklonala antikroppar användas som minskar koncentrationen av fritt IgE. Samtidigt nedregleras IgE-receptorerna på mastceller och basofiler.
– På så sätt minskar frisättningen av inflammationsmediatorer, säger Maria Bradley.
Symtomen utvecklas vanligtvis inom några minuter och patienten kan ha de upphöjda utslagen mellan en timme och ett dygn. Utslagens diameter varierar från några millimeter till flera centimeter, och kan uppkomma var som helst på kroppen. Hos en del patienter följs utslagen av angioödem som också utgörs av plasmaläckage, men lite djupare i dermis. Angioödem orsakar ofta en ensidig svullnad av ögon, läppar och/ eller tunga som inte brukar klia.
Maria Bradley påpekar att urtikaria är en hudsjukdom som drabbar personer i alla åldrar. Hon nämner även att diagnosen vanligtvis är enkelt att ställa.
– Läkaren brukar ställa rätt diagnos utifrån klådan, utseendet och anamnes på att de enskilda hudutslagen försvinner inom 24 timmar.
Tycker du som läkare att det är svårt att diagnostisera urtikaria? Kommentera gärna direkt under artikeln.
Vad vet du om biosimilarer?
Vi på NetdoktorPro vore tacksamma om du ville genomföra enkäten som bara tar några minuter. Du får samtidigt uppdaterade kunskaper om t ex vad som krävs för att en biosimilar ska godkännas, skillnaden mellan ett generiskt läkemedel och biosimilarer och vad som egentligen menas med en "switch".
